"Den här lågkonjunkturen ser ut att bli värre än den förra", säger radiorösten ute i köket när jag passerar med en stor tekopp i handen. Helst vill jag bara kura i soffan, badda min sandpappershals med pepparmintste, vila ögonen som känns vattnigare än vanligt. Den ena förkylningen löser av den andra och alla sätter sin prägel på det allmänna välbefinnandet i familjen. Att lågkonjunkturen kommer att prägla skolan till våren råder det inte heller tvivel om, men det mesta var sig väldigt likt när jag hälsade på igår. Samma personer på samma platser i personalrummet som någon sa, och ungefär så var det - och desto roligare då att träffas igen!
Ytterligare en sak som är sig lik är vår månatliga tisdagstradition: parmiddagen. Fyra par alternerar värdar tredje tisdagen i varje månad. Förändringens vindar blåser, vi blir fler och kvällstiden är ifrågasatt men viljan och gnistan finns där nog ändå... ett tag till. För säkerhetsskull gjorde vi extra festligt igår (fjärde tisdagen visserligen eftersom vi var bortbjudna förra veckan) med SUSHI-serenad och efterföljande chokladlimekaka. Kvällarna brukar till och från fyllas av tillkännagivanden, men igår sa ingen uttryckligen "jag har ett tillkännagivande" som seden annars bjuder. Lilla Alma som en del av oss inte träffat förut hade förstås ett stort nyhetsvärde. Hade vi inte setts en tisdagkväll i månaden, när hade vi då setts? När hade vi då gjort våra tillkännagivanden? Nej, leve och överleve parmiddagarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar