Junisjuk

Så kall vår som det är så är det väl inte så konstigt att man till slut inte kan stå emot alla baciller som cirkulerar...

Så medan Nils leker med katterna och kattmaten (usch, jag vet, men lugnt och skönt för sjuklingen) så ligger jag i soffan och tillfrisknar.

Einar gjorde förresten det finaste morsdagskortet med en prästkrage där man lyfter på kronbladen för att se mammans egenskaper. Enligt honom är jag snel, vaker, best, mysig, rolig och söt. Där blev man alldeles varm om hjärtat i många dagar framöver!

Hemstickat

Så här fina tofflor kom Hilda hem med från fritids häromdagen, helt egengjorda!

Och Nils får på sig den ena kreationen vackrare än den andra nu när han kan ärva från tre syskon. Sweet.

Halv vabdag kan vara stressigt

det med...

Men nu har vi gjort dagens kreativa, en blöjtårta till grannen som kommer hem från bb idag.

Påskbestyr

Hon pysslar och pysslar den däringa påskkäringen.

Egentligen skulle vi inte behöva ta fram något av påskpyntet i lådan på vinden.

Men så behövde vi lite fjädrar till påskgubbens hatt...

Och när den småsjuka mamman lämnade på skolan och dagis, matt av morgonens påskutklädningsbestyr, satt den andre lille påskgubben i bilen och muttrade:

- Jag är sjuuuk, kan inte gå på dagis idag. Tråååkigt, när hönan kommer. Får vara påskgubbe hemma då.

Och mamman var inne och pratade med den lille påskgubbens fröknar om besvikelsen och febern och fick med mig både det ena och det andra. Hönan hade visst redan värpt lite godisägg.

Nu kan vi påska till det här hemma. Fast just nu sover påskgubben gott med magen full av höngodis.

Dagens barnarbete

blev de här.

Skålar av plastpärlor.

Lagom arbetssamt när pappan var ute och sprang 12 km...

Grattis (farmor) Ulla!

Hilda kämpade länge och väl med både pysslande och skrivande, men så blev resultatet hjärtligt som få av sitt slag.



Men, se farmor, det skulle det inte stå på kortet, det gick inte för sig alls. Namnet och ingenting annat fick det bli, det var Hilda övertygad om.



Och Ulla, hon har en riktigt bra dag idag med hela trädgården full av vårblommor. Det vet vi från en säker källa.

Det har varken

med html-kod eller skumtomtar att göra, som jag för övrigt också varit i kontakt med senaste dygnet.

Nej, biga, det är ett riktigt pysselord.

Man sätter ett slags clip i skärmaskinen och drar så att det blir fina raka markeringar i papperet där man ska vika kortet. Således betyder biga detsamma som vika eller möjligen göra veck.

När Hilda är hemma

blir det en sån här dag.



Till Einars stora förtret. Men han vet å andra sidan inte om det.

Någon som minns

det här från åttiotalet?

Handen fungerar som en virknål eller sticka om man så vill. Varv efter varv.


Nostalgi säger jag. Jag vill ha rosa nästa gång, säger Hilda.

Gissa

vad vi gör idag?

Tips på en sof(f)tarhelg

Köp ett kg räkor som du festar på i form av flera olika anrättningar för mesta lyxkänsla. Den som inte är sjuk får skala. Den sjuke kan möjligen komma med idéerna, men inte nödvändigtvis.

Skulle du längta efter barnen, ta bara fram deras senaste pyssel och låt dingla med benen en stund.

Snyt dig och somna om framför brasan.

Pilliga saker

är mitt stora huvudbry. Kanske kan man inte tro det eftersom jag möjligen kan uppfattas som den pyssliga typen.

Men det måste vara saker som kan gå undan lite. Till exempel gillar jag jästbröd och bullar hundra gånger bättre än kakor.

När det blev fler och fler fula ord i köket igår kväll, pilligare och pilligare och kladdigare och kladdigare och det värsta av allt...: så tidsineffektivt på något sätt, så frågade jag Peter varför jag aldrig kan det där med småpill.
- Du kan väl liksom inte tåla dig, sa han tröstande.

Sant. Det ska gå fort men ändå bli perfekt direkt. Annars kan det kvitta.

- Men så vill du ju så gärna göra ett pepparkakshus för barnens skull, fortsatte han. Och det blir jättefint fast du inte tycker det själv.

Jag som lovade barnen finare än på bilden. Trodde att jag kunde liksom. Och det är inte ens ihoplimmat än. Hemska tanke att ställa sig med smält socker och... pilla. Han får nog göra det istället. Verkar inte det som en bra lösning?

Välkomnande pyssel

Pysselkvällen på församlingshemmet kunde jag glömma som läget var i måndags. Däremot kunde jag köpa med mig en riktigt tjusig krans och pyssla hemma. Grejer att dekorera med är inte direkt något vi har brist på i gömmorna.

Dagens pyssel

gjorde barnen oerhört spralliga. Man skulle tro att det var fler än ims-vimsarna som har åtta ben.

Konservering pågår

och idag var det dagisfröknarnas tur att ta del av godheterna. Peter kokade den av citronerna till flädersaften. Perfekt till husvagnssemestern, sa någon. Tror jag det.

Då har man gjort något vettigt

idag i alla fall.

Dags att hämta på dagis.

Tänkte förresten chansa på att bege mig inåt stan ikväll. Händer det något på vägen får man väl bara svänga åt sidan, eller?

Vi firar med bakelser

att ultraljudet var så positivt idag. Bebisen beräknades väga dryga 2,6 kg och jag kunde till och med se hullet som vita, tjocka kanter längst ut på magen, armarna och benen. Lycka till nu, sa barnmorskan. Nu är det inte långt kvar.

Nä sannerligen. Jag fattar det knappt. Drygt tre veckor. Eller max fem.

Jag torkar fortfarande tårarna ur ögonen när jag tänker på Hildas ord igår. En kompis var hemma en stund på kvällen och frågade Hilda:
-Vad vill du ha? En lillasyster eller en lillebror?
Hilda såg allvarligt på henne och svarade:
-Jag tar den som ligger i mammas mage.

Snyft. Det var så vackert sagt. Eller så börjar jag bli blödig.

1,2,3 - virka!

Rånbägare till virkad glass

Jordgubbskula till Hilda

Blåbärskula till Einar

och det här sa bli ena rejäääler gräddkleck.

Allt enligt barnens önskemål. Einar vill vidare ha sylt ovanpå jordgubbarna på grädden. Hilda vill ha chokladsås, grönt strössel, blå och lila blåbär och en jordgubbe.

Fast det är faktiskt den som virkar som får bestämma.

Ååååkej, då kör jag igång

med de verkliga förberedelserna.

1 månad kvar idag. Nu är jag alltså en virkande kvinna i nionde månaden.

How does that sound?

En virkad dröm

Spenderade timmen från att jag kom hem från jobbet tills jag skulle åka på vattengympa med att leta efter virknålar.

Varför undrar du kanske. Därför.

Det är så mycket som ska inspireeeera nuförtiden. Och nu har jag dessutom insett att det behöver röjas lite varstans hemma, inte bara vanliga tvättvikningen eller en behövlig fönsterputsning.

Handarbetsgömmorna är visst fler än fingrarna på ena handen. Korgen bredvid symaskinen. Lådan i bokhyllan. Kartongen i klädkammaren. Det gamla syskrinet på ben från Peters faster som står i sovrummet. Mormors gamla symaskin med tillhörande utdragslåda. Små nystan som ramlar ur. Trådrullar. Hopvikt korsstygnsväv. Halvsydda broderier. En halvfärdig halsduk i grovt garn runt ett par grova stickor i en papperskasse. En katt-tass som plötsligt är där och petar bland trådrullar och nystan.

Herregud. Jisses.

Så till slut, i en liten mormorsblommig tillika mormorssydd väska med diverse småsaker... Där ligger det en tunn virknål, storlek 1. Antagligen helt fel storlek, men cupcakes i miniatyr kanske inte är fel?

Är det vad jag ska roa mig i helgen? Jag vet inte, men är grymt sugen. Alternativet är att höra om svärmor har större virknålar att låna ut, eller att vänta tills mamma kommer hem från Teneriffa.

Med vänlig hälsning: en nygammal hobbyvirkare.