Så vad gör man

när uppkopplingen strular på datorn med dagens bilder? Jo, lägger upp gårdagens kvällsdopp!

Ett snabbt bad

hinner vi med mellan packning, impregnering, slipning och grillgäster. Härliga sommar.

Dagens roligaste

kommentar måste varit Einars, som vanligt: -Pappa, när man blir stor så flyttar man väl hemifrån? Så varför flyttar inte du?

Hilda hade den goda smaken

att vinna plopp till sin mamma igår. Sedan sov Tage på den i sisådär två timmar. Välkyld plopp en fredagskväll således. Festligt.

Vi är på Liseberg idag

Vi och 10 000 andra. Skönt att söka avskild plats för glassintaget då.

Så fick vi äntligen

träffa alla kusiner, syskon och svärföräldrar igen, samtidigt för första gången på hela sommaren. Med toppenväder dessutom.

Vi fortsätter firandet

hela kvällen hos vännerna vi inte träffat på alldeles för länge.

Skål för nyblivne

lastbilschaffisen!

På väg på

nåt spännande idag. Vi pratar vägmärken. Här är det 110 säger Peter. Titta! 111, då, säger Einar. Sån är han. Lite över gränsen, bara lite. Kanske är det därför man gillar honom så mycket.

Målande med förhinder

Jag satte barnen i arbete idag och de var överlyckliga att få måla med riktig målarfärg, riktiga möbler - om än tråkigt att allt skulle bli vitt. Först var jag mycket nöjd över så mycket arbetskraft och så roligt för alla inblandade.

Ganska snart kom jag på mig själv med att fundera över om det var Einar eller Papphammar som var mitt sällskap. Det är förstås inte helt lätt att vara 4 år och inte ramla över färgburken, trampa i färgen, få färgen att rinna på både händer och kläder och möbler och måla i syrrans hår. Men så duktig han var med själva stolen. Även om han frågade tio gånger om man varken fick sitta eller stå på sitsen när han målat den, så kämpade han tappert till sista penseldraget.


Hilda var ännu mer uthållig. Flera gånger sa hon att det är bäst att passa på när det är första gången man målar med riktig målarfärg.

På kvällen kom dock dagens stora besvikelse för min del. När jag skulle slipa sista fjärdedelen på matsalsbordet inser jag att den delen är en spånskiva. Alla planer går i stöpet. Jag hade ju inhandlat högblank färg med lite pigment i för att träet skulle synas igenom. Planerat i månader och sett fram emot ny look. Nu vet jag inte hur jag ska göra, grundmåla och strunta i det där med trä som syns, göra som Peter föreslår och försöka måla egna träådror, eller anlita någon och byta ut den delen. Inget känns lockande. Sommarprojektet blev en riktig flopp plötsligt.

Och på kvällen

Så förfärlig förfärlig

är tragedin i Norge.

Kärt återseende

på eftermiddagen.

Nyklippta

x 4. Till och med Tage var så duktig hos frisören, så han somnade när jag klippte mig för att sedan vakna och sitta blick stilla under den egna klippningen. Som om han var mutad. Eller som om han var rädd att få örat avklippt.

Om

Einar gråter när vi kommer hem och säger att han inte kommer ihåg var toaletten ligger, ska man bli glad över att semestern var så lyckad eller börja se över tänkbara fel hemma?

Vi avslutar

med en Hilda-glass och drar hemåt. Försöker intala oss att det blir roligt att komma hem igen. Men inte ens Einar är övertygad. Bättre semester än så här, det går inte. Bara om den varit längre.

Till Apelviken

tog vi Kustpilen idag och fick havsbad, fika och inblick i husvagnslivet. Vi kunde också konstatera att det är tur att vi åker hem imorgon eftersom Tage olyckade sig på filten.

Tummen upp

Han ser både cool, smart och trevlig ut. Precis som han är! Nu återstår att se hur han går vidare med det här med beställande.

Eftersom vi bor

mittemot en glasögonaffär passade Peter på att låna upp lite bågar. Inte så konstigt med tanke på att han haft sina en sisådär åtta-nio år.

Morgonspa

Mer glamour än pizza!

Livet på hotell

när det är som bäst. Einar undrar: när ska vi åka hem till vårt röda hus? Vi svarar: men Einar, det är ju inte rött. Men det är ju rött på taket, svarar han. Sen fortsätter vi med pizzan.

Så lämnar vi

Ronneby med flaggan i topp. Eller vad ska man annars säga om att få spendera förmiddagen på största loppmarknaden i finaste parken?

Och så kom solen

till Blekinge också. Vi stannar en extranatt i semesterparadiset.

Om kvällarna

har vi barhäng i som synes trevligt sällskap. Semester.

Ronneby bjuder

på riktigt regnrusk.

Det har ändå blivit en del bad, men mer passande är väl att gå på konstutställning när dropparna faller och paraplyet vänder sig.

Dessutom fanns ett inspirationsbord, varför har ingen kommit på det förut?

Hotell...

Det är inte mycket som slår vita hotellakan, man får hålla med dem.

Så står man då

här och syltar istället för att packa. Tur att man jobbar bäst under tidspress.

Bärplockning

på bortaplan idag.

Imorgon drar vi iväg på mer

bärplockning.

Nackdelen är väl att man måste rensa sen. Men jag borde klara lite jobb efter det här veckoslutet. Trots hängiga barn har jag verkligen blivit bortskämd med egentid i väninnors sällskap. Tror bestämt jag behövde't.

Kvällsmat

Egenplockad av barnen.

Ostbricka

hos grannen. Mums.

Vilken tacksam

växt bönor är. Snabbväxande, grön och vacker redan innan blomning. Garanterat en årlig tradition att odla.

Reunion

Kaffe från perkulatorn

och slutet på Döden på en blek häst. Sommarlov.

Sommarlovet har börjat

Ja, det känns faktiskt som om jag har hederligt sommarlov.

Är utan man och barn hemma hos mina föräldrar och när de åker till jobbet imorgon ska jag bara göra... ingenting. Ofattbart. Framåt eftermiddagen blir det träff med gamla kära vänner.

Farmor begravdes idag och tårarna rann och rann och rann. Så vackert, så ljust och så värdigt.

Det blir alltid en märkligt uppsluppen stämning på minnesstunder efter begravningar, åtminstone när det är gamla människor som begravs. Det är ett tillfälle att träffa alla, som kanske aldrig kommer åter. Vi passade på att fota alla kusiner och minglade i det fina vädret efter maten.

Fast det är så konstigt när man tänker på det. Platsen vid honnörsbordet, där prästen sitter och de närmast sörjande. Där farmor så självklart borde sitta, som hon gjorde när hon fyllde 100. Och så gör hon inte det. Hon är inte där men är där ändå. I minnet. Märkligt märkligt är det.

Vi sluter cirkeln

För exakt en vecka sedan springer jag 8 km med grannen och avslutar med ett härligt dopp i det svarta djupet nedanför bryggan. Vi vandrar hem i sommarkvällen och hela livet känns bra, speciellt med allt det roliga som ligger framför.

Stolt berättar jag för Peter att jag orkat hela vägen runt sjön. Först ser han glad ut men sedan berättar han om Tage som kräkts 6 gånger. Resten vet du om du läser mina inlägg.

Mycket roligt har det inte varit sedan dess. Nu börjar han i alla fall piggna till, vår lille 1-åring. Vi andra också.

Vi tänkte avsluta den här långa sviten med en begravning imorgon. Det kommer att bli så sorgligt och så fint.

Sedan hoppas vi på semester. Är det för mycket begärt?

Tur att Tage

är bättre just när balkongen är helt barnsäkrad. Kan det betyda att allt håller på att vända?

Hemma igen

Tack och lov. Nu får du bli bättre snart, Tage!

I rummet på Östra

ska jag försöka få i en protesterande men hängig pojke det här innan läkaren kommer nästa gång. Inte helt lätt...

En tur med vagnen

kan sjuka familjen förmå sig till på födelsedagen.

Lille sjuklingen fyller 1

 Det får bli ett Ja må han leva på den handdukstäckta gamla madrassen i vardagsrummet mellan vilopauserna.

Med paketöppningen får han förstås hjälp, oavsett om han är sjuk eller inte.

Lite telefonuppvaktning orkar han med.

Men snart blir han alltför trött igen.

Grattis hur som helst, lille älskling! Och krya på dig nu.

Hur kan fem i familjen

kräkas på en och samma gång, undrar vi?

Det har vänt nu i alla fall. Men det hjälper ju inte när de har en härlig bröllopsfest i stan utan oss.

Pinnen som gick av

Livet på en pinne var det ja. Här råder motsatsen just nu.

Tage så dålig att vi har kontakt med sjukvårdsrådgivningen varannan timme. Peter som kräks. Jag mår illa, om det är inbillning eller på riktigt får närmaste framtiden utvisa.

En egen helg försvann. Årets kanske roligaste händelse, bröllopet, går förmodligen åt skogen, i alla fall för Peter. Skit också. Och så Tages 1-årsdag.