Åren går men jag är beständig? Yes?

Tiden går och går och det blir så tydligt ibland. Ja, inte idag förstås när jag återigen fick visa leg på systemet. Så ofta är jag faktiskt inte där och det var inte ens samma bolag eller samma kassörska. Fler förklaringar behövs förresten inte, väl?

Nej, det är väl snarare vid sådana här tillfällen som det blir tydligt. När den stora tösen, hon som var en liten bebis alldeles nyss, håller den stora katten, som är så otroligt stor jämfört med lille katten. Eller när den lille pojken plötsligt kan allt själv. Eller när det var ett halvår sen man såg en kär vän. Eller när hösten kommer.

Tur att jag är som nitton då.

Ett år, en betraktelse

Förra året när vi varit söderöver i Sverige stannade vi till i Varberg på vägen hem. Därför kändes det som lite av en tradition när vi gjorde samma sak igår. Ett år går så fort. Men ändå... det var där Einar började gå på riktigt, flera hundra meter som han aldrig gjort förut. Solljuset var gyllene mot de rödbruna klipporna och vi turades om att skydda pojkens liv mot farorna som tycktes framträda på ett nytt sätt.

I år var det gråare, men kanske ännu trevligare. Barnen samlade pinnar ena stunden och stenar eller blommor den andra. Obehindrade, redo att upptäcka ett nytt utflyktsmål som de glömt sedan sist.

Einar 20080731

Einar 20090801

Gungorna är desamma, ett halvt liv senare för den ene och en tredjedels liv senare för den andra.

Hilda 20080731

Hilda 20090801

Det är skönt

Hundra saker att hålla i huvudet och hundra gånger hundra saker i resväskan. Precis så känns det. Som vanligt har vi tio aktiviteter inbokade de sista dagarna innan resan också, samt inbjudningskort att göra som jag verkligen är i SISTA minuten med. Oj oj oj.
Det blir skönt att komma hemifrån. Nu sitter vi i bilen och här kan man åtminstone blogga.

Det strålande soliga vädret ser ut att vara här för att stanna. Visst unnar vi alla ni som är kvar i Sverige lite vårsol, men det hade känts ännu bättre att åka ifrån ett riktigt grådask. Den här dagen hade vi lätt kunnat lägga ute på altanen, bland rabatterna eller med sopkvasten. Det är våååår! Blir det verkligen skönt att komma hemifrån?

Inomhus packar sig tyvärr inte resväskorna själva, siffrorna på korten klistras inte upp och tvätten finns det ingen som tar hand om - eller det gör det kanske, för det blev ju inget med vårsolen idag? Vi misströstar inte. Imorgon vid den här tiden är vi inne i nästa årstid. Det blir skönt att...

Hur som helst, slagfältet hemma behöver vi inte bekymra oss över än på flera timmar. Vi är inställda på fyra timmars sömn inatt eftersom klockan står på halvfyra. Oj oj oj. Nu ska vi äta god middag, träffa släkten och fira svärmors födelsedag. Det ÄR skönt att komma hemifrån!

Minutiös måndag hemifrån till simskolan

Måndag betyder öppna förskolan, försöka få barnen att sova en stund och sedan simskolan. Så här såg tidsschemat ut idag, under den stressigaste stunden av eftermiddagen:

14:30 Hilda sover i bilen, Einar i sängen, jag klistrar på detaljer på födelsedagskort till Peter

14:32 konstaterar att det är lim på duken, skrapar med en kartongbit bort det värsta, lägger korten i press under Hemmets kokbok

14:34 packar badväskan, lägger ner matsäck till Hilda, kollar att simkorten är med i skötväskan

14:37 lyfter upp Einar ur sängen, krånglar på honom jackan, sätter honom i bilen, packar in väskorna, växlar några ord med Hilda

14:40 backar ut från garageuppfarten, sätter på Pippi Långstrump-skivan

14:45 ringer Peter och påminner om tiden

14:55 går ur bilen, ut med barnen, ut med väskorna, fram med simkorten, tar nyckeln i receptionen, in i omklädningsrummet

15:10 har fortfarande inte helt lyckats få av barnen och mig själv kläderna och på badkläderna

15:15 bär allting från omklädningsrummet till skåpet (dumt system), går på toaletten med Hilda, duschar

15:20 sätter Hilda på en stol vid kanten med sin matsäck, tar av Einar badrocken, lektionen ska börja...upptäcker att Einar är ensam elev, jag ensam mamma och att två simlärare väntar på oss

15:25 sjunger Nippertippan, simmar några längder och tar emot instruktionen om vad vi ska öva på idag: självständighet! Ypperligt tillfälle...

När vi senare står i kassan på ICA ligger kvittot från Kock&Vin runt mitt ICA-kort. Varm om hjärtat minns jag lördagen, stoppar ner kvittot i plånboken igen och föser iväg det ur tankarna.

Tid-tekniska bekymmer

Tidsomställningen från sommartid till vintertid hade totalt gått oss förbi i morse, hur nu det kan vara möjligt. Information från alla tänkbara kanaler omger oss ständigt men hade tydligen dränkts i all barnomvårdnad. Vi hade pratat om hur mörkt det var på just den här morgonen, och hur det kommer att bli när vi får vintertid, men nej... inte förrän jag pratade med mamma i telefon fick jag konstaterat för mig att klockan var en timme "mindre". Närmast chockerande faktiskt.



Igår hade vi, fyra vänner (jag ändrade just från väninnor, läs det som du vill) bokat bord på Meze. Det var fantastiskt trevligt och gott ända tills vi blev utkörda efter mindre än två timmar, med motiveringen "de som ska ha ert bord har kommit nu". Ingen dessertlista eller kaffe kom på fråga. Är det service för några som valt sin krog med omsorg? För några som inte träffats på flera månader?



Hemma i gamla trygga föräldrahemmet spökar maskinerna. Mamma och pappa har ett ganska nytt kök med i mammas tycke kanske för nya vitvaror. "Nähä då" säger pappa, "det kan man inte ha". Det är induktionshällen som helt plötsligt sätter fart, brandvarnaren som går, diskmaskinen som piper när den är klar och kylen som piper och blinkar med en varningslampa som inte står med i instruktionsboken. "Själv har jag problem med Photoshop" säger jag. Och med vintertiden förstås...för att inte tala om svårigheten att få ner en trerätters på mindre än två timmar.