Fäst vid infiltratörer

Det här med infiltratörer är ett ganska nytt fenomen för mig och vansinnigt intressant. Kanske började det när jag kom över "Tre sekunder" av Roslund och Hellström. Nu är det definitivt bäst på TV i veckan att se Joel Kinnaman spela infiltratören Frank Wagner om söndagskvällar i Johan Falk-filmerna. Först idag förstod jag att det finns en verklig infiltratör som gett idéer till alla filmerna, Peter Rätz.

Jag vet inte vad det är som gör det. Förmodligen att de jobbar för polisen och ger oss inblick i kriminella kretsar på ett sätt som får en att baxna inför verkligheten. Dessvärre på bekostnad av sina egna liv, sin framtid och kanske ganska ofta för att rentvå sig själv eller skipa rättvisa. Peter Rätz fick ett pris på sitt huvud, ett liv utomlands som är så osäkert att han ständigt behöver flytta, ersättning som förmodligen inte täcker kostnaderna, och hela sex filmer baserade på hans berättelser som fortsättning på en redan färdig filmföreteelse.

Som sagt, jag ser fram emot söndagskvällarna. De ger mig visserligen sömnproblem och en lätt infiltratörsnoja/mani. Men det är förmodligen precis vad man behöver i mörka och kalla januari.

Ett minne kort

Ingen kan säga att det inte varit sommarväder idag, åtminstone inte när man ser den här bilden.

Dessvärre spelade det nya minneskortet till videokameran ut sin roll någonstans just där och då. Om man ska se det från den ljusa sidan var det ju bra att vi inte hunnit filma mer än knappt ett dygn. Men den mörka sidan är att vi inte kan återuppleva just det dygnet med alla tokigheter och roligheter som blev inspelade; oxfilén Robert grillade, barnen som lekte "Kalle gömma", Einar som skrålade olika sånger på väg ner till stranden, Sixten i sin cykelstol på väg ner till samma strand och ett par galningar som badade i de höga vågorna.

-Det händer nästan aldrig med ett minneskort, sa expediten på Onoff.

Ändå är det andra gången det händer oss, fast Peter får påminna mig för jag har glömt den första.

Snart är det här också glömt. Det är ju därför man videofilmar, för att hjälpa minnet. Och minneskort, det hörs väl på namnet vad det är till för. Eller?

Nu undrar jag, om man både har ett halvkasst minne och lite otur med minneskorten, vad ska man då göra? Och om ens man har samma dilemma?

-Då minns man ju inte ens vad man glömt, säger Peter sorgset.