Ta tag

i det mesta behöver göras. Röja överallt - hemma, i butiken... Samla ork. Ladda upp. 

Fast mest spendera den här dagen i snön med barnen med tanke på utsikterna. 

Men först kaffe.

Det var inte så farligt

att komma hem heller...

Det känns så mycket lättare nu när man ser att man kan få ihop vardagen och jag inte jobbar 80 timmar i veckan.

Butiken har varit öppen i en vecka, skolan har hållit på en och en halv vecka för barnen och vi har till och med bokat in oss på spa på vår bröllopsdag.

Ett schysst liv helt enkelt.

Framtidsutsikter?

Tja, de är jobb, jobb, jobb nu de närmaste dagarna. Vi gläds och våndas. Jobbar lite till.

Jag vaknar på morgonen och frågar Peter om jag får prata jobb direkt. Frågar om momsen. Han är lika uppfylld av allt som jag.

Nu kör vi! Förverkligar drömmen och ror det sista iland. Blickar in i framtiden och hoppas på stor tur.

Teamwork

var ordet!

Roligt jobb det här.

Nils och Nils

har ett utmärkt teamwork på jobbet idag.

Början av hemmaveckan

kan se ut så här.

Måndag - pappan jobbar hemifrån. Ibland hinner han bebisgosa lite. Då är alla väldigt nöjda.

Tisdag ser ut så HÄR. Vi har en härlig frukosttradition som närmast är en brunch eftersom den sällan slutar före ett på dagen.

Onsdagar gör jag olika saker men nästan alltid blir det ett loppisbesök. Idag blir det hemmajobb. Med tvätt, julsaker, matförberedelser och mailväxling.

Idag flaggar jag

för den här matbloggen.

Ska testa baconbiffarna när vi får gäster ikväll.

Jag råkar faktiskt vara vän med Kristina på facebook, även om hon egentligen är en vän till en vän. Duktig som få, kolla antalet kokböcker bara! Hushållslärare i botten, som hängav sig åt något annat, roligare?

Bloggen är hyfsat nystartad, om du tycker att det är få recept än så länge. Dags att börja följa!

Måndagsmöten

Det är något visst med möten. Vinter som möter vår, snö som möter gräs och trä som möter trä.

När jag tog den här bilden var det sisådär -5 grader mitt på dagen, mitt i solen.

Mitt måndagsjobb innebär alltid möten utöver det vanliga.

Att köra på slingriga vägar, ut på vischan, där korna äter och fåren har lammungar i mars när jag åker förbi är särskilda möten med naturen, om än bakom en ratt inifrån en bil.

Bygdegårdarna, kyrkan där farmor begravdes och åkrarna och fälten som snart ska bli gröna är möten med det som var och det som kommer.

De gamla kontorsbyggnaderna, den ständigt närvarande lukten av trä och människorna som finns där. Något helt annat än skolan, staden, hemmet.

Måndagsmötena.

Det finns ingen söndagsångest med de måndagarna.

Ny intressant flik

På Göteborgs Stads hemsida (som jag använder på jobbet varje dag) finns en ny intressant flik.

Tage - hjälper till att öka resurshushållningen inom Göteborgs Stad och bidrar till ett hållbart samhälle.

Jorå. Han kan nog bidra till både det ena och andra i världen, den lille busungen.

Vinter i all ära

för det är ju fantastiskt vackert just nu.

Men det är ju så himla olägligt att vi håller på att lägga gatsten utanför garaget... Måste skrapa bilen man i vanliga fall har varm och snöfri, måste parkera på grannarnas uppfart och får ännu längre att springa på morgonen när man glömmer hälften av sakerna, måste stå ut med grushögarna och den andra fulheten hos oss.

Se det fina fågelbordet i bakgrunden!

Igår jobbade jag på landet och fotade snöiga sliprar och snöiga träd och en del hungriga fåglar, för att lägga upp på hemsidan. Snölandskapet är slående vackert så länge jag inte tänker på stenar.

Får lägga mig tidigt

idag.

Så är det när man jobbat hårt hela dagen, shoppat fyra sängar på vägen hem och förlorat ytterligare en match i wordfeud mot den helt omöjlige grannen.

Bloggar inget särskilt

idag.

Jobbar, skriver och funderar på 50-talsinredning istället.

Och njuter av det här fina, fina inlägget på Finnbloggen.

Slut och början

Igår kväll hade vi jobbångest.

Barnen ville ha mer sommarlov.

Einar ville absolut inte gå till dagis i morse.

Tage klamrade sig fast och ville inte bli lämnad till fröken.


Men när jag kommer hem är jag på strålande humör, Peter också och barnen leker nya lekar.
Tage ropar:
-Stopp i lagens namn! och jag stannar.

Tiden tar ju inte slut bara för att man jobbar, som man gärna vill tro. Innan.

- Ville du inte vara på dagis idag, frågar jag Tage när han släpper förbi mig.
- JOO! ropar han glatt.

Nej, tiden räcker till fler saker.

Längtan till sommar och ledighet kommer att komma tillbaka såklart. Men det är ganska lätt att blicka fram mot en skön höst!

Vissa ligger i

trots att det är första riktiga semesterdagen.

Finbesök på mammas jobb

Idag är vi många medarbetare här. För vissa har sommarlovet börjat. För vissa börjar semestern framåt eftermiddagen.

Och hur roligt det än är att måla så är det ändå trucken som är ständig favorit.

Hemmajobb

är på tapeten idag.

En sista dag innan sommaren med tid för skrivandet och webbplatserna. Jag har haft ett par textuppdrag, besökt affärsnätverk, börjat fixa hemsidor, lärt mig skicka fakturor och kommer att nöja mig med att ha en liten verksamhet vid sidan om mina andra jobb. Det är ju det som är jag, flera järn i elden, förhoppningsvis utan det blir halvdant.

Nu sitter jag med ett nytt projekt som är lite av en dröm - om det nu kan gå vägen. Det betyder att jag skriver och skriver tills orden tar slut och emellanåt kan jag snickra hemsida.

Mer än så säger jag inte.

Imorgon och på fredag har jag vanligt jobb, sedan börjar semestern.

Med kanske ytterligare skrivande? Förhoppningsvis. Och då menar jag inte bara på kvällstid när barnen somnat och knotten är för påstridiga för trädgårdsarbete och när sporten visas på tv:n. Utan lite till.

Äkta smultronställe

Visst var det ett äkta smultronställe, där jag tillbringade dagen. Trä, flis och smultron.

Annars är trädgården här hemma ett av mina smultronställen. Har du något?

Till och med surdegsbagaren har lämnat mig

ensam kvar här i köket med mina funderingar.

Och de är inte att leka med.

Förutom kommande barnkalas och diverse smårenovering, plantering och annat husligt, funderar jag på ett skrivprojekt jag har och faktiskt får betalt för, för första gången i mitt liv. Inte mycket men i alla fall. Jag har själv satt priset.

Och så funderar jag på att lägga till 5 km till mina hittills 37 km den här veckan i löpning. Då skulle jag komma upp i en äkta mara. Förmodligen kommer jag aldrig närmre än så.

Inskolningen

kan idag innebära att få gjort hyfsat mycket på hemmaplan, komma ikapp med arbetet och en och annan kaffe under tiden. Tidig hämtning, ständig beredskap på samtal från dagis.

Det kan också innebära ett bakslag, som personalen varnar för. Att snabbt vara där för att krama och trösta.

Bäst att sätta fart.

Je ne regret rien

Den här artikeln såg jag via facebook idag.

Det är verkligen intressant det här med vad man ångrar att man gjort och inte gjort, när man inser att man nästan aldrig ångrar det där vansinniga, som ju faktiskt ledde till något annat bra... eller till och med bättre.

Mitt i stressen med jobb och småbarn och alla andra göranden måste vi någonstans sortera ut det bästa, det som vi verkligen, verkligen vill, bara en liten kort stund om dagen, eller i veckan. Då och då, eller åtminstone i tanken.

Jag tänker inte ligga för döden och ångra att jag gjorde det som andra förväntade sig istället för det som jag själv ville, eller att jag jobbat alldeles för mycket i alla fall.

I så fall ångrar jag hellre att jag bloggade eller åkte ett och annat dumdristigt skidlopp.