Är det konstigt att mamman har otursdag idag?

När den lille älsklingen ser ut så här kan man väl:

inte se bilar som står för nära när man backar?

inte tänka på att få med rätt sladd till datorn på uppdraget?

nästan försvara att dragkedjan på jackan går sönder till råga på allt?

Altanstädning pågår

Inga vattkoppor där inte. I alla fall inte än.

Prickigt

Einar hade prickar i fjällen för snart tre veckor sen, men han har ju varit prickig förr. Alltså kunde vi inte veta vad det var för prickar. Förrän idag.

När jag gör i ordning Tage på morgonen är han prickig under pyjamasen, allra mest i blöjområdet.



Nu vet vi. Tage har vattkoppor.

Hilda böjer sig över honom och viskar halvhögt:
- Jag är så GLAAD att du har vattkoppor ,Tage!

Hon vet att det är hennes tur vilken dag som helst.

Och Einar, han var FÖRST. Lycka!

Tre mycket oväntade

anledningar gör att Hilda är extra glad idag:


(enligt egen utsago)

- att Tage har fått vattkoppor (och visst, ämnet kräver ett eget inlägg så småningom)
- att bilen är så rentvättad att man ser registreringsskylten
- att den nya spritsen verkligen har en simfot

Vattenbilden

har jag använt i ett av flash-projekten under dagen. Men nu får det vara slut på hemmapluggandet i utbyte mot lärarledd tid.

Webbdesignkursen börjar gå mot sitt slut. Vi jobbar med Adobeprogram den här veckan också, för att i nästa vecka kunna allt inför projektarbetet som ska pågå de sista tre veckorna.

- Nu åker de,

säger Peter och slänger sina första vasaloppsvantar med ett uns nostalgi.



- Hur längesen var det du åkte första Vasaloppet, undrar jag.
- Ja, när började jag jobba på Chalmers egentligen? 1995? Kan ha varit 1996 också.

Kul att vi verkligen sliter ut sakerna i det här hemmet. "Finn upp 1983"-tröjan hänger till exempel fortfarande i.

Vad har du sparat alltför länge?

Här fyller man helgen med vårtecken

Det känns absurt så här i efterhand.



Inte verkar jag vara ensam om att tycka't heller.

Ännu ett vårtecken

om söndagen. Mums filibabba.

Dagens vårtecken inklusive tillökning

i vårsolen idag: rensning/sopning och ny trädgårdsmöbel.



Skötselråd: förvara under tak för bästa hållbarhet. Redan där är vi körda. Möjligen kan vi klara av att ta in den under vintern. Snygg som skam är den i alla fall.



Tage är en ivrig påhejare av pappa från första parkett. Han säger "papapapa" och slår ihop händerna.

- Love love love

säger Tage. Internationellt värre. Fast egentligen säger han "lavlavlavlav".



Och hans kompis Noel hade samma body idag - båda ärvda från storebrorsorna. Det tyckte Tage var lovely.

Våffeldagen

är till för att firas!



Kanske ytterligare ett vårtecken.



Åtminstone ett ypperligt tillfälle att bjuda hem vänner, hur ostädat huset än är och hur mycket än gästerna får göra själva. Till och med hur mycket våfflorna än fastnade i järnet i början.

Och en till leende

vårsol

Åh så härligt vårsol(ar) ler

på altanen idag.

När Hilda är hemma

blir det en sån här dag.



Till Einars stora förtret. Men han vet å andra sidan inte om det.

I soffan är det läge

att piffa upp vardagen lite.


Även en bunke kan vara glamorös, visst?

Och för Tage

är det en sån här dag. Di är så nära nu di däringa gaddarna.

Det är en sån dag idag

notera att bunken inte är till för brödbakning, då det ligger ett täcke och en handduk bredvid.

Vackra saker om våren

För visst måste väl våren åtminstone vara nära nu?


med snödroppar i trädgården


katt med solstänk


och barfotafötter i overallen (fast inte ute förstås för den som blev orolig)

Tackar tackar

för fina vinsten i utlottningen jag mer eller mindre glömt bort.

För mest av allt hoppas jag ju på mattan.

Hylla helgstädningen

Äntligen fick vi upp hyllorna i Hildas rum igår mitt i helgstädningen. Eller så var det det som var helgstädningen, det är lite oklart.

Uppsatt och städat blev det i alla fall.

Före:




Och se så ordentliga barnen blev med en mer ordnad tillvaro:

Supersemmelmannen

När jag kommer hem från kursen vid 22-tiden i torsdags kväll har Peter bullat upp.



Inte nog med att han fixar Hilda på simskola 17:35, badar med Tage och lämnar/hämtar Einar hos sin bror med familj, lägger alla tre med allt vad det innebär - han hinner baka också.



Semlan smakade ljuvligt efter tre timmar med Illustrator.

Nu ska jag fördjupa mig i Photoshop igen.

Lördagsnöjet

Förutom vårstädning av övervåningen som mer eller mindre pågått sedan klockan 8 i morse såg helgnöjet ut så här.



Skönt att vara två vuxna på promenad så att man slipper känna sig som korsfäst när de cyklar iväg åt var sitt håll. Skönt för Tage också att få sova i vagnen och inte skumpandes på ryggen.

Tränar de tillräckligt båda två måste väl:

- Einar orka trampa själv även uppför snart?
- Hilda hitta balansen så att hon slipper stången?

Fast då springer man väl där å andra sidan som en skållad råtta med hjärtat i halsgropen?

En som däremot inte tagit time out

är den här busige lille killen.

Mest anmärkningsvärt är väl att bland alla mammans favorittidningar väljer han ut pappans heligaste tidskrift att smaska på.



Det tycker jag bådar gott för framtiden.

Dagens fniss för kattälskare

hittar du här. Att man med enkla medel (eller så lätt var det kanske inte med tanke på vilken tid det tar att lära sig helt vanliga ritprogram i datorn) kan fånga kattens rörelser så precis.

Våra katter tog time out idag när de tittade ut på snön.

Kvällslektyr på tåget

Fransmannen bredvid mig på kursen rekommenderade den här tidningen. Jag gick och köpte direkt. Vad gör man inte för att någon gång bli expert?

God morgon!

Dags att vila armarna på vägen hem. Båda de stora barnen fick cykla idag så vagnen blev kvar hemma.

Gymnastik är det bästa som finns

enligt Hilda.

Idag lyssnar

Tage och jag på skivan "Varma visor och ballader" och tänker på livet.



Det enda positiva med tråkiga besked är att man uppskattar varandra ännu mer.

Matta?

För ett tag sen skickade jag in ett liknande förslag på en egendesignad matta till en tävling i tidningen Hus o hem. Tävlingar förgyller tillvaron, inte sant?

Tage har bestämt sig

för att vara uppe länge ikväll.






Just nu sällskapar han med oss och äter bulle i soffan. Kurerar sin dåliga mage från fjällenresan... på det enligt honom själv bästa av sätt.

Vinterlängtan

Här hemma kan jag inte släppa tanken på nästa gång vi kanske kan komma iväg till snön. Mycket märkligt när man har gått halva vintern och längtat efter vår.

Det vita, kalla, gnistrande i kombination med den blå himlen, solen - det är något magiskt. Det paralyserar mig. Jag måste ut igen. I spåren. I pisten.

Känna stålkanterna skära genom perfekt snö. Känna farten. Eller tystnaden.

Det går väl över om någon dag eller vecka eller så.

Men just nu känns det tungt.

Vi ses!

Något gjorde att vi kom iväg en halvtimme efter vännerna.



Kanske längdturen på morgonen.

Kanske alla skidor som skulle lastas in i takboxen.

Kanske en gnällig Tage.

Förmodligen bara vår saktfärdighet.

Hejdå, hur som helst snälla familjen! Vem vet om vi ses redan på McDonalds?

- Det gör inget att vi ska åka hem,

säger Einar och skiner som en sol idag på morgonen.


Pojken har haft hemlängtan sedan dagen innan vi åkte upp, då han föreslog att han och pappa kunde vara hemma när vi andra åker till fjällen.

Ändå håller han med om att vi gärna åker tillbaka ett annat år, när vi vinkar hejdå till stugan och backar ut för den här säsongen.

Och det roligaste på hela veckan, det var när han fick åka sittlift med pappa i Hundfjället, som dessutom var större än sittliften i Tandådalen som storasyrran åkt. Antagligen var det också extra roligt eftersom tanken på att åka ner aldrig passerade hans medvetande.

Pappa var förvånad över hur bra han susade ned. Efter halva backen halade han in honom i selen och frågade hur det gick. Einar skakade fruset och sa:

- Det går INTE bra, jag kan inte styra.



Fast det kunde han uppenbarligen eftersom han inte ramlade en endaste gång. I barnliften på skidskolan tyckte han inte heller att det gick något vidare och fick läraren Daniel att åka med honom gång på gång.

Äntligen har

jag fått tummen ur att fråga datanörden vi bott med hela veckan hur man egentligen gör när man bloggar från mobilen. Jag testar väl som vanligt med att fota Peter.

Pappas tös i backen

Ytterst tveksamt om det är mig hon brås på när hon susar fram på det här viset och till och med drar med sin pappa upp med längdskidorna i pisten.



Sittliften var så avundsvärd att outröttlige pappa Peter fick ge sig ut i backen igen för kvällsskidåkning med lillbrorsan.