Och när den militanta rösten hesnat

sneglar vi bara lite på Hildas spökfamilj. Sen städar vi igen som små askungar.

Fast just nu har vi soffpaus framför Robinson. Lika bra att passa på, för snart har vi städat bort sofforna också.

Då kör vi röjning

för heeela slanten. Om drygt ett dygn är karln 40.

Här är ett bombnedslag för tillfället. Men nu grabbar jag trasan i ena handen, dammsugaren i andra och höjer den militanta rösten så att alla som fortfarande är vakna här gör likadant.

Godnatt då? Nej knappast. I alla fall inte än på länge.

De felande millimetrarna

Nu är skjutdörrsgarderoben på plats! Det vi trodde var omöjligt igår är verklighet idag. Det gick att dra golvlisten en sådär 15 cm, så dörrarna kom över kanterna.

Tack snälla svärföräldrar för garderoben och hjälpen med den! Se bara hur nöjd Peter är nu.

Det här kanske är det närmaste

vi kommer när det gäller struktur och ordning här på undervåningen.

Efter ytterligare två timmars arbete står det nämligen klart: skjutdörrarna är för höga. En halv centimeter eller så.

Attans.

Stök, delmål och upprensning

Det är till det här rummet vi ska beställa en skjutdörrsgarderob (som jag skrivit om tidigare). Först ska vi bara rensa ur bokhyllan för den ska bort, städa och flytta skrivbordet, förändra syhörnan, flytta upp spjälsängen och göra en snygg lösning som är inbjudande för gäster, förvaring och kanske filmredigering och andra arbetssätt med laptop.

Vi fick lite av ett delmål när helsingborgsfamiljen ville komma till oss i helgen i två nätter. Det bestämdes för flera månader sen och passade ypperligt eftersom vi funkar bäst med lite tidspress.

På fredag kommer familjen om fyra stycken. Tisdag, onsdag och torsdag kväll kvar.

Om Einar vaknar kvart över fem även kommande morgnar finns det inte mycket till energi till tre stackars kvällar. Men det gör han väl inte. Kanske klarar vi det då. Någon som vill sätta något emot för att trigga oss extra?

Räkna med bildbevis torsdag kväll. Eller inte.

Energi, tack!

Man hinner glömma graviditetens trötthet när man inte är gravid. Således blir det en överraskning samtidigt som den är så bekant. Den lägrar sig och sätter käppar i hjulen för projekten. På ett sätt är det skönt att kosta på sig att ta det lugnt men när det ligger väldigt långt ifrån personligheten är det inte lätt.

Projekten ja... tror jag skrev för någon vecka sen om tre projekt vi behövde få gjorda. Hittills känns inget av dem på gång även om vi kunde imponeras av kvaliteten på fotoboken från Vasaloppsresan hos farmor och farfar i helgen, bli ännu mer sugen på att göra fotoböcker, strukturera upp senaste årens foton. Garderoben som skulle hjälpa oss med än mer struktur ligger också i träda, fast delvis i garaget. Frisyren ska vi inte tala om och jag har inte ens sökt någon ny frissa på gulasidorna.
Fast istället för att sitta och ömka sig själv med det man inte får gjort, skylla på det låga järnvärdet eller hormonerna så tänker jag under de närmsta dagarna ta tag i ett helt annat, aningen hemligt projekt. Faktiskt kan jag berätta mer om det redan nästa vecka. Förmodligen är det dumdristigt. Och förmodligen blir det inte alls aktuellt.

Så ge mig lite energi nu - för att knappa lite extra på tangentbordet. Jag behöver't. Ska bara se Mästarnas mästare först.

Och jag shoppade loss

ny förvaring till barnen idag, med hhäääärnor på som Einar sa.

De kan reta varandra lite med uttalssvårigheterna nu, barnen. I bilen häromdagen sa Hilda "stjärna" och Einar "rrrrrrrrr" i en kör hela vägen hem. Bara för att den andre inte kan.

Nu blir det fint i hyllorna. Lite vårstädning kan aldrig skada. Med hhäääärnor.

Kortsiktig städning

Av någon outgrundlig anledning började vi röja klädkammaren i sovrummet idag. Peter blev så uppgiven att han gick ner efter en liten stund och gick ut i trädgården istället, jag kämpade på bäst jag kunde bland kartongerna.

Resultatet: nu kan man gå in i klädkammaren, två tre steg, vända sig om, slås av den enorma pelaren av kartonger som numer är staplade på varann och hoppas att man inte ska ha något av det som ligger bakom. Det var det. Bättre i alla fall på kort sikt.

Men fönstren... vad gör vi åt dem? Och katten?

Gemensam uppfräschning

Ett inlägg om dagen har jag satt som en regel. Fast just nu är det tomt i hjärnan efter en lååång dag. Tror bestämt att det behöver rensas upp lite, fräschas till, whatever.

Dags för första arbetsdagen

Idag var det dags för första arbetsdagen och det kändes som den började redan hemmavid, när jag skulle ta mig ner för vårt samhälles brantaste isgata. Helst hade jag satt mig ner på rumpan och åkt men så insåg jag att överdragsbyxorna utbytts mot jeans, sådär inför arbetsdagen.

Annars är väl det mesta sig likt med att arbeta, vissa teknikaliteter hade förnyats och jag satt med huvudbry vid skolans datorer. Dessutom gav jag mig på projektet rensa undan mitt gamla skrivbord och flytta till ett nytt i ett annat arbetslag. Det jag inte suttit vid på ett och ett halvt år stod fortfarande som det enorma berg jag lämnat strax före Einar skulle födas.



När jag nattade Hilda tidigare fick jag i alla fall lön för min arbetsmöda. När hon ska lägga sig brukar vi alltid fråga vad som var bäst av allt under dagen och idag blev svaret:
-När du kom hem, mamma!

Vips! så är det klart

Hela huset är upp och ner, jag borde städa flera timmar i sträck från och med nu så att det blir fint till advent, speciellt med tanke på att jag tackade ja till en adventsfika imorgon klockan 15, när vi egentligen skulle adventsstädat. Det finns ett ganska stort motstånd att sätta igång. Tänk om man bara kunde ta Hildas lilla trollspö och Vips! Skinande, frostigt, vitt och rent, dra en sticka och tända ljusen i stakarna, tända kakelugnen, plocka fram nybakta lussekatter. Mmmm.

Innan ska jag bara...

...surfa lite
...köra en tvättmaskin
...vika tvätt från två maskiner
...plocka undan det värsta från golven

Och så skickade jag precis in ett tävlingsbidrag till det här. Tyvärr kan det inte visas upp ännu - skulle inte tro att jag vinner, men utifall att...och jag gjorde det BARA för att jag hade tiden. Mamma undrade om det var en fin vinst, om det var värt det. Det är ju inte det som är grejen. Det är nog pysselsuget som är grejen.

Grått och frostigt

Första advent på söndag. Jag vill ha det skirt och frostigt när man tittar ut, jag vill läsa Hus och hem i dagsljus - men här är inget dagsljus. Det är grått och blåsigt, grått och regnigt och grått och grått.

På lördag ska vi sätta fart. Vi ska plocka fram ljusstakar, adventssaker, plocka mossa, lingonris, städa och göra fint. Hinner vi fönstren också så hade det varit toppen. Titta ut mot ett frostigt landskap. På lördag, på lördag. Kanske baka lussekatter också, till adventsfikat. Kanske satsa på vitare adventssaker i år? För den frostiga känslan. Vi har redan både novemberkaktus, cyklamen och orkidé som blommar i vitt. Om det skulle bli så här grått till första advent, menar jag. Men det blir det väl inte. I alla fall inte om vi har rent, vitt, nybakt och frostigt inne?

Nu ringer klockan - nu städar vi

-Men... jag städade ju här igår mamma. Vad har Einar gjort?

Precis vad jag också undrar över.

Det ordnar sig

Mina etiketter i högerspalten måste ordnas upp. Jag menar flikar som "pappor", "siffror" och "sopbilen" kan faktiskt gå in under en gemensam nämnare tillsammans med 20 andra. Jag förstod nog inte syftet med att sätta etikett först.

Lite varstans borde man bli lite mer ordnad. Det blir skönt när tid för julstädning är inne så att man får lite reda i kaoset här hemma. Inte ens min förkylning är det någon ordning på. Den sitter på ena sidan bara, täppa i ena näsborren men inte i andra, ena ögat tårar sig medan det andra är piggt och vaket. Det är väl ungefär som man känner sig varje dag som hemmamamma. Halvt småsjuk, halvhjärtat pigg på saker.

Hur kan det komma sig att jag tänker på att ordna upp saker en dag som denna, när jag för första gången på minst 15 år ska få uppleva fenomenet Ullared? Klockan 14 bär det av mot mer struktur. Eller har jag missuppfattat hela grejen?