Skelettet

har seglat upp som Tages favorit sedan han köpte det för en femma i söndags.

Det skranglar och skramlar och tinglar och tanglar innan han kan sova. Idag ramlade huvudet av ungefär i samma stund som pojken slöt ögonen. Med ens var han klarvaken igen och lätt modfälld.

Nu är i alla fall kroppsdelarna på plats och alla kan sova gott.

Borta bra men hemma bäst

När vi kom hem från vinterveckan innan förra helgen, la sig Tage ensam i schäslongen vid tv:n och stensomnade helt oväntat. Han brukar annars vilja gosa sig till sömns genom att snurra hår eller åtminstone vara nära.

Ikväll var det inte lika lättsomnat eftersom Gladiatorerna höll på till halvtio.

Kanske sitter lite av de sena vanorna sen jullovet i än. Kanske får vi en skön sovmorgon imorgon.

Hemma igen

Hoppas.

Kanske är man bara trött

efter fotbollen.

Kanske är man trött efter en arbetssam måndag.

Kanske är man trött av svärmors goda mat.

Hur som helst.

Gääääsp och god start på veckan.

Alla i familjen

känner så här ikväll.

Men det är visst bara en som verkligen kan leva ut det.

zzzzzzzzzzzzzz...

Får jag inte sova mer än två timmar i sträck i natt så blir jag galen. Fyra nätter med fem timmars upphackad sömn per natt går bara inte.

Hilda skriker i sömnen. Tage hostar, snörvlar och vill äta för att lindra halsen. Einar och hans koppor är obehagliga i hela kroppen såvida han inte är hungrig eller nödig. Katterna kommer in när Peter går till jobbet och jamar hungrigt klockan 6 när alla till slut somnat gott.

Med vänliga hälsningar och en sömnlös klagan

Vi missade

starten på TV i morse. Peter sov till och med över den. Annat var det förra året.

Inte kvällstrött?

Hilda vaknar när vi ser på The Bourne Ultimatum. Storögt tittar hon på actionscenerna.
-Det här har aldrig varit på vår tv förut! utbrister hon.
-Nej, det är sånt som mammor och pappor tittar på när barnen gått och lagt sig.

Jag försöker säga det lite överslätande. Nu är den kvinnliga agenten illa ute.
-Hon skulle stannat hemma i sitt hus! gnäller Hilda.

Vi lägger en kudde för blickfånget så att hon inte kan se mer.

Jag är dödstrött och hade gärna lagt mig bakom den där kudden istället. Funderar lite.

Förresten Hilda, om du ändå är vaken...
Du kanske kan skriva ett inlägg?

Men när hon inte får se mer av filmen sluter hon ögonen.

Mamman har ingen fantasi. Skriver sömndrucket om det som just hänt. Använder sig av ett foto från i helgen. Försöker få ihop det käckt men ser att jag ju inte lyckas något vidare.

Och vad är kontentan? Vet inte. Förmodligen att det är läggdags.

Sängvy på hemmaplan och bortaplan

Både Hilda och Einar brukar sova middag på måndagar när jag är hemma med dem. Ta igen det extra trötta efter helgen, ladda innan simskolan och ge mamman en stunds ro - allt oftare i form av middagslur. Idag klarade jag att hålla mig vaken efter sagoläsningen mellan dem i vår säng.

Efter ungefär en timme hörs två röster, dividerande med varandra "var är mamma då, var ÄR mamma då?", jag ropar, går upp till vad jag tror är två vakna barn men möts av denna vy:
Helt oemotståndlig och jag kan inte låta bli att glädjas över att vara tillbaka på hemmaplan.

Trots att sängen är lakanfri efter en incident med katten alldeles för tidigt i morse.

Trots hotellsängen vi lämnade igår.

Peter jobbar över

och jag får njuta av Mästarnas mästare i ensamhet den här kvällen.

Fast ensam är jag inte, förstås.


Det vackraste ligger i soffan. I båda sofforna rentav. Såvida det inte är det vackraste som sparkar i magen ibland.

Brassa på

i kakelugnen bara, älskling. Jag lär vara uppe flera timmar till.

Tog nämligen en "liten" lur med barnen förut idag. På sisådär två och en halv timme.

Det är svårt

att slita sig från sina favoritfilmer, till och med när man sover.

The winner takes it all

ringde bokstavligen i öronen när Peter stod ensam kvar nedanför scenen, då fototävlingen avgjordes idag.

-Nu är det riktigt spännande! sa den blivande vinnaren som kanske inte riktigt insett det vi andra visste.

Sedan tog han sonen på armen och gick upp för att hämta förstapriset: systemkameran, blombuketten, det inramade diplomet och förstoringen. De andra deltagarna gratulerade. Tidningen intervjuade, foton togs och allt var FANTASTISKT.

När det var över intog Einar vinnarposen och vi cyklade hem.

Godnatt!

Ibland somnar barnen i soffan nuförtiden, eller ligger där en stund innan vi går upp och läser för dem.

Jag förstår precis hur de känner. Det fanns tider när jag somnade i soffan varje kväll. Nu har man inte ens tid till det.

Att dra en parallell

Mellan 15 och 18 idag genomled jag en föreläsning som handlade om hur vi ska undervisa mer målrelaterat och göra eleverna mer medvetna om målen.

Bilden är passande på två sätt; dels illustrerar den hur jag kände under en del av föreläsningen, dels illustrerar den hur totalt omedveten Einar är om sitt mål.

Under de inledande minuterna, det vill säga strax efter 15 satte föreläsaren likhetstecken mellan

kvaliteter av kunnande

och

nivåer av förståelse

Det här med ord... jag kan fortfarande inte släppa det. Är det verkligen samma sak? Någon?

Sömn, förkylning och kycklingfröjd

Så här pigga kan man vara en vanlig morgon

Medan mormor och morfar blir allt sjukare är vi i vår lilla familj på topp nu mot slutet av de här två veckorna. Den äldre generationen härdar ändå ut och ikväll tog de med oss till en riktigt inhemsk krog i Adeje som heter Oasis. Man beställer på spanska och det gör mormor bäst, det är aqua con gas, aqua sin gas, vinho tinto och vino blanco och så helt enkelt en completo. Då får man allt som ingår i den enda huvudrätten restaurangen har. Den går inte av för hackor får man säga. Godare kyckling är nog närmast omöjligt att uppbringa och potatisen... mmmm. Helt vanliga pommes frites men ändå inte för de smälter i munnen.

Jag tog en vit chokladmousse till efterrätt, och listan över postres innehöll kanske 50 fler alternativ än den enda huvudrätten på menyn. När Einar såg den ropade han: "jag vill ha GRÄDDE!" och han blev till och med positivt överraskad (och det vill inte säga lite eftersom han älskar grädde) av den söta smaken, så min postre bestod av hans pinnglass. Det gjorde ingenting när man såg hans glupande aptit och kunde kasta en och annan tanke på den goda sömnen den förmodligen skulle föra med sig i natt. Är han mätt sover han lite bättre än om han bara är halvmätt. Sover han inte gott i natt så måste det vara något annat efter all kyckling, chokladmousse och så en flaska välling på det. Tala om bra avslutning.

Fast sista kvällen är först i morgon som tur är!

Långfredagsbestyr

Idag är det påskäggsjakt på hotellet för alla barn. Hilda har tagit med sig mormor och morfar och letar nu för fullt i rabatter och andra gömmor efter ägg i all världens färger till sin söta lilla korg.

Einar missar alltihop, men drömmer förmodligen härliga drömmar om grodor och kycklingar.

Om en stund åker vi på påskprocession i Adeje. Det är lite av en tradition eftersom vi så ofta har varit på Teneriffa över påsk genom åren.

Är du med?

De där tre och en halv timmarna sömn vi fick i natt känns riktigt energigivande när man kommit ner till värmen. Flamencotakterna från hotellets scen slår i takt med fingernedslagen på tangentbordet och då kan man väl inte vara annat än pigg?

Flygresan var visserligen i längsta laget med två små barn som stundvis var ålar. När allt kommer omkring var det riktigt skönt att kunna stuva ner dem där benutrymmet borde funnits.

Och när mormor och morfar mötte oss efter den mödosamma resan föll Hilda ihop som en pöl på golvet, sparkade med benen och var allmänt uppseendeväckande. Det händer emellanåt när något liksom blir FÖR stort, fast hon har lovat att sluta. Känslorna tar överhanden, ungefär som med tomten på julafton.

Soffan, tack!

Det är tröttsamt att vara tolv timmar på sitt jobb. Det är ännu mer tröttsamt att tänka på att man ska vara lika länge på sitt jobb i morgon. Det är tröttsamt att jobba. Jag är trött.

TV-soffan är inte dum. Jag är trött, för trött för att blogga. Varför väljer alltid Sune den andra soffan, den som inte vi sitter i? Distans men ändå närhet?

Och vad är det egentligen som Peter och barnen varit ute på idag? En gungande soffa och en Stina, en Alma och en Cissi i den! Ooooooohhhooooo.

När jag tänker efter var det faktiskt fantastiskt kul på jobbet i morse. När C tog ut sin kopp med rykande varmt kaffe som hon satt in i kylskåpet av misstag skrattade jag så tårarna rann.

-Och det var väl det mest normala jag gjort? sa hon förvånat.

Jaha, av vad då undrar man? Ha ha ha. Jag är flamsigt trött! Ta mig till en soffa.

Uppladdning inför en lååång dag

Med anledning av det här, var jag helt enkelt tvungen att lägga ut en motsvarande bild. Den är tagen vid samma tillfälle som föregående inlägg, det med plastsandalerna, fast framifrån. Om nu det är den mer fördelaktiga sidan.

Vad ska ni upp så tidigt för, små glin?

Vad är det för likhet

mellan en morgonpigg pojke och en morgonpigg katt?

Båda väcker mig halvfem den här fredagmorgonen.

Inte nog med det, dessutom är det 5 cm snö. Peter och Hilda kommer upp strax efter sex.

-Ska det vara så här? säger Peter. Det här hade de inte heller varnat för.

Heller, tänker jag. Vad då heller? Kanske ungefär som med morgonpigga familjemedlemmar. Var är alla varningstexter?

Nu ringer min väckarklocka. Det är dags att gå upp och åka på vattengympa.