Bara en liten

liten

macka på kvällskvisten hade varit gott. Torsdag kväll som det är och allt.

En sån dag

Det är en sån här dag idag

Och en sån här dag

Och till det lite Sean Bananmusik från nya spellistan på spotify.

Som medicin fast bättre.

Vad är det i påsen?

Inte brukar väl Sune vara så intresserad av påsar i vanliga fall?

Kanske beror det på att det ligger något i...

Vårvinterdag

Vi vaknade till fågelkvitter i morse, fast det är så isigt och kallt och grått.

Så småningom sprack solen igenom molnen och det blev en fantastisk eftermiddag. Vi tillbringade den på en sjö i närheten med skridskorna på oss.

Tage tröttnade ganska snabbt även om han gjorde stora framsteg och till och med tog några skär helt på egen hand, så han fick åka pulka till sin stora förtjusning.

Livets första disco

En kompis till mig ringde igår och undrade om vi visste att det är disco på Hildas skola på fredagskvällen. Jag visste ingenting och frågade Hilda senare när hon kommit hem.

- Ja, det är disco ja, sa Hilda.

- Vill du gå då? undrade jag.

- Jag går ju inte på discon, du vet, sa hon.

- Men du får gå.

- FÅR JAG? Det VILL jag!

Fylld av förväntan började hon med pizza hemma hos kompisen en halvtimme innan discots start.

Snart ska jag gå ner och kolla läget. Om dansen kommit igång. Om popcornpåsen är slut. Och hur man egentligen beter sig på ett disco när man går i ettan.

Lite styling

blev det i stugans vardagsrum också. Svägerskan och jag kom igång vid 23-tiden en kväll. När vi hade flyttat sofforna på alla tänkbara sätt fanns bara ett alternativ: att byta ut dem. De skulle ändå aldrig passa in.

Av en tillfällighet hamnade de på tillbakavägen till sina befintliga platser på sned på ett helt nytt sätt.

Och det blev plötsligt helt perfekt för de omöjliga sofforna som minuten innan känts som kolosser.

Lite piff med fotpallen, räta upp tv:n, lägga mattan åt andra hållet och voilà! Här är resultatet.

Och tapeterna, de står precis bredvid den gamla fina soffan. De ska upp till sommaren om inte förr.

Innan vi lämnade

fritidshuset tog jag lite bilder.

Det blev inte helt färdigt i köket den här gången heller av olika anledningar. Att kombinera skidåkning med renovering är inte det lättaste för man har en tendens att bli helt färdig om kvällarna. Färdig för sängen istället för färdigrenoverad...

Dessutom hade Einar skidskola så tidigt att det inte blev något målat några av morgnarna heller.

På påsklovet skruvar vi på alla handtag och sätter upp gardinstänger, men man ser redan nu hur fint det blir med den nya färgen på luckorna och 50-talstapeten.

Hemkomna

Fast vi är ju som hemma uppe i huset också.

Nu är det vardag igen. En hel hop räkningar är just betalda och lovet slut.

Vi lär sakna skidåkningen, men snön finns ju här också.

På hemvägen stannade vi hos mamma och pappa för pizza och bingolotto till Hildas stora glädje. Alltså allas stora glädje att stanna hos mormor och morfar, men ingen hand kunde vara i närheten av 7-åringens flinkhet över siffrorna på mormors och morfars lotter.

Den lille vinnaren

tjatade till sig att få delta i Björnbusecupen idag.

- Jag vill åka Björnbusecupen! sa han gång på gång när han såg att priset var att få åka rakt in i famnen på en björnbuse.

Sagt och gjort. Vi tog liften upp och ställde oss i kön. Han diggade Gangamstyle strax innan det var hans tur att svara i mikrofonen och sedan briljerade han.

- Vad heter du? undrade konferencieren.

- Tage, svarade han.

- Var bor du? undrade konferencieren och Tage svarade rätt samhälle rakt in i micken.

- Hur gammal är du? undrade konferencieren.

- TVÅ! sa Tage.

- Herregud! sa konferencieren och bad oss starta.

Vi körde inte runt en enda pinne. Tage kan inte svänga. Men ett störtlopp med sele rakt in i björnbusens famn efter så många fina svar i micken är allt en bedrift av en tvååring. Han fick diplom och en påse ostbågehjärtan också som han synade länge och väl.

Vuxensällskap

Vi vuxna fick plötsligt egentid idag i skidbacken, med roliga aktiviteter för alla småtroll.

Det var ovant att åka upp alla fyra i liften, utan någon att bära skidor åt, säga någon försiktighetsfras till eller hålla koll på i backen. Tydligen borde jag dock varit lite extra orolig för Peters brädåkande eftersom han slog en kullerbytta i backen. Allt gick bra turligt nog.

Vid andra tillfället för egentid hade vi tröttnat på skidåkande och gick på afterski istället.

Barnen var hur nöjda som helst. Med skattjakt, bollhav och glassätande.

Vi är grymt nöjda med dagarna här med våra vänner som lagar mat till oss i huset varje kväll och är så trevligt sällskap.

Morgondagens tider

Jorå. Vi är på semester. Men just imorgon har vi ett litet schema.

Kl 8:00 En sotare som är näst intill omöjlig att förstå på telefon kommer för att göra brandskyddskontroll. Om jag förstod honom rätt hade han ungefär 10 andra saker att göra i byn innan han skulle komma, så därför kunde han inte förrän klockan 8 på morgonen.

Kl 13:00-15:00 Björnbusarnas skattjakt.
Fyra av sex barn anmälda eftersom kriterierna var att man skulle orka gå runt hela området utan sina föräldrar i ett par timmar och åka gondollift själv. Hur mycket Tage än gillar Björnbusarna får den aktiviteten vänta till nästa år för hans del.

Kl 16:00 Barnens glassfest - ät hur mycket du vill på en timme. Sex av sex barn anmälda.

Fina gratisaktiviteter det finns, va? Synd att sotaren inte är lika billig bara.

Snyggingarna i backen

De har åkt som gudar med kusinen i alla tänkbara backar.

Kusinen med skidvanan i benen

Idag åker kusinen hem och de sörjer, samtidigt som de gläds åt att vännerna ska komma.

Blixten i backen

 

Allåkaren med stil

Tage råkade ut för en liten fadäs idag. Han somnade mitt i backen, åkandes skidor. Tippade omkull och blev väldigt ledsen. Det kom en skoter och frågade om Peter och Tage kanske ville åka med. Då skakade han på huvudet och skrek nej.

Den trötte skidaren

Under tiden åkte Hilda och Einar Björnbusecupen och fick fina diplom.

Fettisdagen

passerade med 13 personer i huset och rena paltkoman efter all skidåkning och frisk luft.

Och semlorna. Semlorna! De smälte i munnen, med sin molnfluffiga nybakta bulle, smarriga mandelmassa och gräddighet. Florsocker fanns inte i skafferiet men nu vet vi att det blir en mer äkta känsla av mortlat strösocker.

- Nice

sa kusinen om nya tapeten i morse.

- Nice, sa Hilda.
- Nice, sa Einar.
- Nice, sa Tage.

Och visst kommer den att bli snygg när det är helt klart.

Se upp i backen

Det var lugnet före stormen alternativt efter stormen i backarna idag. Söndag är bytesdag och liftköerna obefintliga. Folk åker antingen hem eller kommer framåt eftermiddagen.

Små snöflingor föll nästan hela dagen men solen lyste genom diset. Barnen svischade ner för backarna. Igen och igen.

Vi har många par trötta ben här. En och annan trött mamma.

Dagens enda skada skedde dock när Tage tappade i-paden på foten hemma i stugan.

Imorgon blir det ruskigt tidig färd mot backen, då Einar fått skidskola redan 9:30 med samling uppe på toppen. Känns som vi redan är försenade.

Tidiga mornar och renovering rimmar inte riktigt och just nu tapetseras det.

En liten sparktur

Efter att ha kört halva natten, sovit någorlunda och vaknat upp i det finaste gamla huset, var det ett lagom förmiddagsnöje att ta sparken till affär'n innan vårt sällskap skulle dyka upp.

Senare hann vi ta en tur i backarna. Härliga, ljuvliga vintervärmland!

Förberedelser

för en skid- och renoveringsresa under sportlovet ligger på agendan just nu.



Ett draperi till 50-talsköket

Efter att jag klippt till alla tyger bestämde jag mig för det lättvindliga sättet. Att ta med symaskinen upp. Sy det på plats. Jag som tänkte på jullovet att jag hade så många veckor på mig att förbereda allt hemma inför sportlovet. Nej, jag är ju inte sådan. Det är så lätt att glömma ibland bara.

Det var flera hål på den fina gamla filten, annars hade jag aldrig klippt stolsklädsel och kuddfodral av den

I tillräckligt god tid har jag i alla fall adressändrat GP. Äntligen ska den lilla brevlådan i Norra Värmland få lite post.

Sune sätter sin prägel på det nyklippta tyget

 Jag har också hittat gardinstänger till 50-talsköket nu á la mormorsstång. Det var väl det som gällde för ett halvt sekel sen?

Bröllopsdagen

kom och gick.

Var längesen jag var så tidig på jobbigt. Var längesen det var så mycket att göra precis varenda minut i tio timmar under arbetsdagen.

Var längesen Peter skickade ett sms där det stod att han köpt ett takräcke. Ja, det har aldrig hänt förut.

Var längesen Tage hade så vattenfyllda skor att de inte torkat på hela kvällen. Var längesen Tage gick så länge hemåt utan att gnälla tack vare att han hade Einars stövlar på sig. Har heller aldrig hänt förut.

Var inte längesen vi åt semlor sist. Men gott.

Var väldigt längesen jag pratade med Finland sist.

Och det börjar bli längesen vi gifte oss. Åtta år idag.

Var till och med längesen vi såg ut så här. 2008. Kommer dessvärre aldrig att hända igen. Att hyn är ung och slät och ansiktena runda.

Man har inte ens vett att sakna det. Det är så sällan man ser sig i spegeln nuförtiden.

-Hur många år är det nu, säger Peter.
-Åtta, säger jag och tänker att det är både långt och inte. Längesen.

Härliga söndag

Det var en riktigt härlig dag igår.

Mamma och pappa på besök för första gången sen julafton. Provtur i nya bilen, alla sju. Diverse aktiviteter för barnen.

Och så en bautasemla på det.

Observera att det inte är en vanlig assiett utan ett tårtfat

Tillräckligt med energi för att köra på sista veckan innan sportlovet.

Dopvana

Nu börjar vi få in en viss dopvana efter två dop med två veckors mellanrum.

- Jag orkar inte gå till kyrkan idag igen, stönade Einar innan vi åkte hemifrån som om vi är där jämt.

Vännernas barndop var en musikupplevelse utöver det vanliga, som förväntat eftersom mamman i familjen jobbar med musik.

Tage hade inte alls så många frågor i kyrkan den här gången och uppförde sig riktigt bra utom möjligen när han inte kunde hålla sig från att börja sjunga "Nu tändas tusen juleljus" efter 20 minuter.

Men så var det ju det här med Einars försvinnande. Han var i sakristian när vi skulle gå ut. Vi trodde att han gick bredvid oss. Kyrkan ligger mitt i centrala Göteborg med stora vägar runtomkring.

Plötsligt var han helt borta. Spårlöst försvunnen.

Peter gick in i kyrkan igen men såg honom ingenstans. Våra vänner gick ett varv runt hela kyrkan för att leta. Jag kollade i buskarna på kyrkogården, nedåt spårvagnshållplatsen och efter någon skum typ i närheten... Ingenstans fanns det någon liten försvunnen 5-åring.

Till slut kommer pojken ut från kyrkan, med ett leende från öra till öra och säger:
- Jag hjälpte prästen att samla ihop psalmböckerna!

Vi kunde dra en suck av lättnad och gå och äta smörgåstårta.

Fredagskänsla

För oss vuxna innebär fredagskvällen extra god mat, halvsomna i soffan och känna hela helgen framför sig.

För barnen innebär det att äntligen få spela på i-paden och datorn igen.

Alla har vi våra glädjeämnen här i livet.