Efter ungefär en timme hörs två röster, dividerande med varandra "var är mamma då, var ÄR mamma då?", jag ropar, går upp till vad jag tror är två vakna barn men möts av denna vy:
Helt oemotståndlig och jag kan inte låta bli att glädjas över att vara tillbaka på hemmaplan.
Trots att sängen är lakanfri efter en incident med katten alldeles för tidigt i morse.
Trots hotellsängen vi lämnade igår.
2 kommentarer:
Hemma bäst!
Oh ja. Fast borta väldigt bra ibland...
Skicka en kommentar