fredag 28 maj 2010

Vi firar med bakelser

att ultraljudet var så positivt idag. Bebisen beräknades väga dryga 2,6 kg och jag kunde till och med se hullet som vita, tjocka kanter längst ut på magen, armarna och benen. Lycka till nu, sa barnmorskan. Nu är det inte långt kvar.

Nä sannerligen. Jag fattar det knappt. Drygt tre veckor. Eller max fem.

Jag torkar fortfarande tårarna ur ögonen när jag tänker på Hildas ord igår. En kompis var hemma en stund på kvällen och frågade Hilda:
-Vad vill du ha? En lillasyster eller en lillebror?
Hilda såg allvarligt på henne och svarade:
-Jag tar den som ligger i mammas mage.

Snyft. Det var så vackert sagt. Eller så börjar jag bli blödig.

5 kommentarer:

Amanda sa...

Nä jag fick också en tår.
Gud så skönt. Felix var nere på 2,5 kg som lägst (efter födseln) och det gick bra det också.

ÄLSKAR dina maffiga glassbägare!Kan du inte skaffa ett sånt där trevåningskakafat och fylla upp hela och låta det stå framme hela tiden?

storskrutten sa...

Gulligull!! Här tårades det med...

Marie sa...

Och ni har inte ens hormonrubbningar... eller vad vet jag om det förresten;)

Hehe, man kan inte tro nu att han någonsin vägt så lite - den lille stadige biten.

Trevåningskakfat vore kanske inte fel. Just nu försöker jag mig på chokladbiskvier.

Sanna sa...

Vilken skön kommentar! Följer med spänning bloggen de närmaste veckorna. Jag blir helt slut av att vänta på alla bebisar som ska ploppa ut högt och lågt och här och där. Det pågår någon slag babyboom runt omkring mig ...

2.6 kg är stort :-) Oscar vara nere på 1.8 kg efter födseln innan maten fastande... och han blev rätt bra i slutändan ialla fall :-D

Marie sa...

Här har alla bebisar kommit utom vår (nästan)... fast det visste vi ju redan innan.

Ojoj, 1,8 kg är inte mycket! Tur att det vände och blev ett så bra resultat!