onsdag 5 maj 2010

Att ge uttryck för sin längtan

utan att ta till ord
måla ögon
möta blicken
måla näsa
känna lukten av hud
måla mun
pussa försiktigt
måla armar och händer
klappa lite
måla ben och hela kroppen
krama länge

Som om kärleken är självklar
innan man mötts
naturligast i världen
innan du fötts
Längtan utan ord
kärlek med begränsningar
så nära men ändå inte
så många lager kroppsskikt emellan
och ganska många dagar också
vet ju inte hur du ser ut
fast kanske ändå, lite nu?

4 kommentarer:

Amanda sa...

Fint!

(vad snygg kulan ser ut)

Marie sa...

Tack.

Fast jag vet inte, det här med kulan. Den är faktiskt rätt tröttsam.

Amanda sa...

Ja fy f*n. Graviditet & år 1 suger enligt mig. Hade det ändå inte fysiskt tungt.
"Men varför är det aldrig nån som taaalar om det, man invaggas ju i nåt falskt fluffigt och får värsta chocken", säger mina kompisar.
Men det handlar ju om att man inte vill beklaga sig när det faktiskt inte ÄR något "fel", inte sant?

Marie sa...

Nä, man vill ju liksom inte vara gnällig och sur... Och så är man ju tacksam för att det ändå är som det är. Svårt egentligen, när man inte är som man brukar men ändå är det. Vill ha hjälp men ändå inte, längtar efter att det ska vara över men tycker ändå det är mysigt ibland. Ett dubbelliv helt enkelt:)