Glädjekällor

Igår stötte jag på sann glädje och lysande ögon tre gånger. Karin som är höggravid, tio dagar över tiden, ringer och är väldigt trött på hela situationen, och har mer eller mindre gett upp - det kommer ingen bebis... Under tiden vi pratar börjar hon sätta glögg och berättar om molvärken hon haft i magen hela dagen. Hmm, det låter som...men det är ju inte säkert. På eftermiddagen ringer jag henne och frågar om vi får komma förbi och hämta Einars mössa som vi glömt där. På väg till Jaanas kalas stannar vi till utanför det vita vackra huset. Jag lämnar barnen i bilen och när jag ringer på öppnas dörren direkt. "Den är på gång" säger Karin och ögonen bara lyser. "Fem minuter mellan och vi har ringt mamma". Mattias dyker upp bakom henne och mellan dem står 3-åringen. Alla fullständigt strålar ut lycka. Snart ska de få träffa bebisen. Livets första möte. Klick - bilden av familjen i dörröppningen etsar sig fast innanför ögonlocken och skänker värme varje gång jag framkallar den. Idag kom sms:et:

Nästa ögonblick är Jaana som fyller år, har dukat ljuvligt vid ett bord där alla kommer nära varandra. Stearinljusen gör att hela bordet vilar under ett varmt sken. Familjen serverar tre-rätters med en chokladtårta som final. När tårtan serveras, kaffet är upphällt i guldkantade koppar och den mysiga, generösa stämningen råder - som alltid när Jaana bjuder till bords, då ser jag familjen vars ögon bara lyser - på alla tre. Klick, ytterligare en bild på näthinnan att ta fram när man är frusen. Stunder av lycka.

Det sista ögonblicket äger rum när jag slår på datorn. Skärmen får ögonen att lysa, det är ju inget jag ser, men värmen jag känner inombords är densamma som tidigare under kvällen. En klasskompis från riktigt svunnen tid, som jag fått kontakt med via face book, har låtit sig inspireras och skapat en egen blogg. Det första inlägget är faktiskt dedikerat till mig och jag blir så glad. Att veta att man gjort något uppskattat som fått någon annan att prova samma väg, det är en härligt lycklig känsla som jag gärna vill behålla länge, länge. Klick!