Syster yster och broder glader ligger i sina sängar och sover och mamman kan äntligen andas ut. Det var 91 personer på öppna förskolan förut. Vårt besök slutade i en av de gröna sofforna under fönstren. Einar stensovande med handen på det öra som inte låg ner mot soffan - mitt i all rörelse runt omkring, Hilda bredvid i ett anfall av sparkar och raseri. Varför hade jag inte kameran med? Mitt i vardagen, när man verkligen kan fånga ögonblicket.
Peter hade fotograferat lördagsnöjet hemma (efter blodpuddingen) när jag var ute och roade mig. Jag erbjöd honom att gästblogga men han avböjde. "En annan gång kanske, jag ska väl inte förstöra..." Du skulle inte förstöra, Peter! Vore inte du, vore inte jag, du vet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar