tisdag 3 februari 2009

Skrivarglädje

Varje tisdag har vi glädjen att inmundiga en fantastisk middag hos svärföräldrarna som dessutom passar våra barn under några timmar, när Peter ägnar sig åt vintersport och jag jobbar. Därför har jag mätt och belåten suttit och filat lite på en aningen ilsken insändare angående egna rum på BB till alla förstföderskor.
- Du har blivit så engagerad, säger Peter när han läser min spretiga kladd.
Jag vet inte det, om jag har blivit så mycket mer engagerad eller om det helt enkelt är så att jag använder skrivandet som ett verktyg i mycket större utsträckning nu än tidigare. Det är ytterligare en positiv sak som bloggandet har fört med sig.

Flera gånger senaste dagarna har jag kommit i kontakt med en negativ inställning till bloggande. Kanske är det så att det finns människor som har förutfattade meningar om bloggandet, kanske är jag en mycket ytlig person som har en blogg. Men ingen trodde väl att jag ville bli en blondinbella? Eller en Schulman heller för den delen?

Nej, jag ska tala om vilka positiva sidor bloggen och bloggandet gett och ger mig och andra:
- jag får skriva som är det roligaste jag vet
- jag har kommit på att skrivandet är det roligaste jag vet
- jag har ett antal andra skrivprojekt som jag aldrig skulle haft om jag inte bloggat, därför att andra personer har inspirerat mig
- det jag skriver blir något andra läser
- en del jag känner blir glada av att läsa det jag skrivit, till och med
- en del blir glada över att få se bilder jag lägger ut
- andra kan lära känna mig på ett sätt som mer och mer känns som mitt rätta jag, det skrivande jaget
- faktiskt, vilket kanske är det allra roligaste, är att jag inte bara inspirerat en utan en handfull människor i min omgivning

Listan kan göras lång, exempelvis kunde kanske han den nya blå varit med på ett hörn, men det viktigaste är sagt. Kort och gott, i mitt liv, just nu, ger bloggandet mig stor glädje. Så det så. I framtiden kanske jag inte bloggar. Då gör jag kanske något annat. För det är ju sådana vi är vi människor, vi provar nya saker, skaffar oss projekt. Ja, mot nya mål helt enkelt.

2 kommentarer:

Sanna sa...

Jag följer din blogg med stor glädje och hoppas du kommer blogga mycket, ofta och för en lång tid framöver. Saker blir vad man gör dem till....

Men sedan blir jag genast nyfiken på din inställning till rummen på BB!!??!!

Marie sa...

Ja, nu är den inskickad, den ilskna insändaren. Jag blir så upprörd när jag hör om nyblivna pappor som tvingas åka hem när de fått sitt första barn, lämna sin familj åt sitt öde och bara stängas ute. Bort med dubbelrummen på BB!