Fast redan från början hade han vetat vilken tröja som var hans. Kanin bak och fram hette den och var härligt rosa. Som en dröm för pojkar.
Hilda valde efter många om och men denna utstyrsel. För min del hade tröjan gärna fått ha en annan färg, men jag hade lovat henne att hon fick välja själv.
Mammorna pratade på om nya vägval i livet och andra väsentligheter. När Peter kom hem från jobbet hade precis kläderna packats ner och beställningslapparna lämnats in. Kalla det tur eller otur. Ostbrickan var åtminstone fortfarande kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar