På olika bussar från Norge sitter både Peter och mina föräldrar. Planerat och oplanerat. Mammas och pappas flyg blev inställt från Teneriffa och de blev tvungna att ta svängen via Oslo istället. Var och när de ska hämtas upp är ännu obekant.
Medan jag väntar på Peters hemkomst och på att ge mig ut i nattrafiken tänker jag på den ljuvlige ankomsten Alfred som jag fick gosa med igår. Det är inte utan att jag längtar efter egna bebisens ankomst.
Varför måste ankomst innebära att behöva vänta så?
2 kommentarer:
Oj.
Där fick jag nästan lite bebis-sug.
Med betoning på nästan.
Tyvärr kommer vi väl inte att få en lika "snäll" bebis som bara äter och sover och gnyr lite lite. Men visst, som tur är är jag också sugen:)
Nästan.
Skicka en kommentar