Snö som aldrig tar slut

Idag sitter svärföräldrarna ensamma med en 5-kilos kalkon. Och även om vi mår bättre allihop, utan att må helt bra, så har vi ett annat problem. Fast det strider mot hela mitt väsen att kalla snön för ett problem.

Om vi haft mindre snö, varmare grader och om inte grannen varit så upptagen med snöslungan, då hade vi kunnat avnjuta en fika på uteplatsen tillsammans. En annan årstid, en annan tidpunkt, i ett annat landskap, under andra förutsättningar.

Först måste vi friskna till. Sedan skotta. Så småningom invänta våren och klängrosorna.