Nödvändigheter för att det är så kallt ute. Nödvändigheter för att farmor och farfar passade barnen i helgen och påpekade... hur nödvändiga de var. Ett par tjockare vantar till Einar. Ett par mössor som gick ner över öronen och knöts under hakan. Det var vad farmor tyckte var nödvändigt. Einar tyckte också det var nödvändigt efter att han och farmor hade kommit överens om det.
Och jag är väl inte den som är den. Kanske inte den som måste vara svärmor till lags, men den som inser att mössorna är lite väl sladdriga vid öronen fast de är älsklingsmössorna.
Så nu har vi laddat upp med tjocka vantar till Einar. Men mössor som man knyter under hakan - där har min gräns gått för längesen.
Så Einar fick förutom de röda tjockvantarna en åtsmitande pippi-mössa som han mer eller mindre ville sova med - och tillhörande tröja för att han är bortskämd.
Hilda ville inte ha några nya vantar när jag ringde hem och frågade. Jag frågade bara för att de där vantarna på Polarn verkade så bra och för att hon har samma vantar sedan två år tillbaka. Men hon ville inte och det var alltså ingen idé för har hon bestämt sig då är hon... bestämd. Hon hade somnat i soffan efter maten när jag kom hem, så det var i alla fall lätt att få på henne nya mössan till provning.
Hoppas du är nöjd nu, Ulla! Och att du inte tycker att jag hänger ut dig för mycket i bloggen.
2 kommentarer:
Samma vantar i två år... impad! Vi har någon mystisk vanttjuv som bara är högerhänt tydligen. Vi laddade ialla fall upp med 7000 vantar när vi var till Ullared i höstas!
Det kanske är imponerande... aldrig tänkt tanken att Hilda skulle slarva bort en vante fast det händer mig allt som oftast (fast jag brukar bli av med båda när jag t ex lägger dem bredvid mig på tågsätet). Hon är liksom inte den typen. Märkligt egentligen.
Skicka en kommentar