Vi besökte stadsmuseet idag, där det var chokladfestival. Kön ringlade sig lång och det var fullt av frossare i foajén. Vilken lycka det var att plötsligt möta Bamse på väg ut ur hissen! Einar och Bamse började med att vinka på varann, på avstånd, som i samförstånd, och när Bamse sträckte ut armarna sprang Einar in i famnen.
Uppe på fjärde våningen satt det en tjej med flinka händer och formade ballonger enligt alla barns önskemål. Hon skapade blommor till Ella och Alice, en keps till Hilda men gick bet på Einars önskemål om Pippi Långstrump och fick göra en Herr Nilsson som klamrade sig fast om den lilla armen.
När barnen fått sitt var det bara för oss föräldrar att ansluta oss till chokladfrossan på nedre plan. Alla tänkbara chokladmakare var där och serverade oss smakprover på silverfat. Handlade gjorde vi också, för att kunna fortsätta frossa hemma.
Tyvärr trodde lille katten att det gällde honom också, frossan alltså. Egentligen frossar han varje sekund han får möjlighet, även när han inte får möjlighet. Nu sitter han på trappan och väntar på att få komma in igen... någonstans får man ju dra gränsen. Kanske går den vid fin och dyr choklad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar