Den näst finaste presenten vi gett varandra är förmodligen vår NikonD80, julaftonsmorgonen 2007. Som jag älskar vår kamera! Faktiskt har jag svårt att tänka mig ett liv utan den, eller kanske dess produkter; bilderna; konsten. Varje dag kan man känna sig lite som en konstnär med den i bagaget. Vårt redskap.
Den finaste presenten är barnen.
Och att vi har varandra.
Nu är det snart, snart, snart jul. Dagen före dopparedagen är minutiöst fylld med "det sista lilla" vi har kvar innan julafton. Sista städningen, sista matlagningen, första och sista knäckkokningen, granklädningen, sista dammningen, sista tvättmaskinerna, packningen, batteriladdningen av den näst finaste presenten och så julklappsinpackningen till de små - finaste presenterna. Mitt i alltihop har man ju varandra. Efter jul har man kanske dessutom tid för varandra. Vem sa något om att inte stressa? I stället skrev man om att spänna av, liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar