Fast det känns nästan som om julen är slut när man lämnat annandagen bakom sig. Visserligen är Peter just nu ute och tar in tallriset som vi aldrig hann före jul, just för att julen inte är slut än, och när barnen skulle äta frukost lät det:
- Nu ska vi tända datumljusen!
- Nej, de är slut för nu har det varit julafton.
- Men sen ska vi öppna chokladkalendern!
- Nej, ni har ju redan öppnat alla luckor i den.
- Var är vår grankalender? Är det min tur idag?
- Nej, den hade bara 24 lådor och sen kom tomten med massa julkappar.
- Nu börjar snart julkalendern på TV!
- Nej, det var sista avsnittet på julafton.
Barnen hade sällskap av mamma och pappa tråk vid frukost som inte ville eller kunde göra något roligt, som innan julafton. Nu är det bara som vanligt igen. Förutom tallriset förstås.
För oss har julen varit avkopplande och stämningsfull med alla sina stunder vi sett fram emot halva året. I föräldrahemmet kunde vi känna oss som två tonåringar med maten serverad framför oss, på det där riktigt bortskämda sättet som när kaffet kommer fram innan man hunnit resa sig från frukostbordet, eller när man blir sur för att man inte får ta disken. Eller när man knappt hinner känna att man är sugen förrän sillsalladen är serverad, eller när man somnar framför Kalle Anka. Borde vi inte skämmas lite? Ändå är det skönt att vara tillbaka i vardagen, som ju inte är någon vardag än på länge, länge. Hemma hos oss, Pippi Långstrump och tallriset.
