Tänk dig den soligaste majdag himlen bjuder. Se alla vänner som samlats på en kulle högt över skogarna. Hör dragspelsmusiken och tänk dig brudparet som promenerar med musikerna framför sig. De går hemifrån huset de själva byggt, längs landsvägen. Allt är grönt; fälten och skogarna. Luften står inte stilla, snarare sveper och susar vinden; på fälten, i träden och i de uppsatta festfrisyrerna. Dragspelsmusiken närmar sig. Landsvägen kantas av grannar och folk från trakten som vill se brudföljet.
Bruden och jag blinkar till varandra när hon passerar bredvid sin blivande. En tanke utbyts, ett lycka till eller ett "du var den jag såg först på mitt bröllop och nu är det ombytta roller". Vi tänker den båda två, jag vet, för vi pratade med varandra om det efteråt. Själsfränder.
De står under den stora eken nu, i skuggan. Tonerna vibrerar i luften och våra kroppar och själar fylls av orden:
Solen står högt, över fälten
Vinden går lojt genom säden
Värmen vilar och väntar
Det susar och söver i träden
Tårarna trillar. De är omöjliga att hejda.
Vi är med om ett stort ögonblick, ett av livets största. När löftena är avlagda, solen gassar på kavajärmarna och vinden sveper i klänningen sätter musikerna på nytt ord på kärleken.
Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag
De går in i ladan som är festlokal efter vigselakten och pustar ut. Sedan kommer de ut i en segergest, båda gamla fotbollsveteraner. Festen blir hejdundrande och natten lång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar