Att behaga barn

Han har segrat. Igen. Nu steker jag pannkakor eller plättar varje dag för att behaga honom. Jag vägrar nämligen steka blodpudding, annars hade det också fungerat på samma vis. Det känns ändå som om segern är min när han somnar klockan elva på förmiddagen, mätt och go', med en djup suck och leende mun under nappen, och jag kan dricka rykande hett kaffe med mjölk, äta tutti-frutti-plopp och surfa.

Idag kom vi för sent till dagis. Det var nämligen sopbilsshow utanför vårt köksfönster. Den stora, gula bilen stannar, en man går ur, kör fram tunnan, trycker på en knapp och hissar upp, hissar ner igen, ställer tillbaka, sätter sig i den stora gula, kör fram några meter och gör om samma procedur. Barnen är som klistrade vid rutan. Inte kan vi gå till dagis mitt i den fantastiska underhållningen. Leve sopbilen!