Nu sjunger vi för pappa!

Nu har vi sjungit, firat, ätit och diskat. Peter fyller nämligen 38 år idag!! Jag har aldrig haft en 38-årig man förut, det känns som att gå in i en ny tid. När jag presenterar mig kan jag säga - liksom i förbigående - "min man är 38" och så får jag genast mer tyngd och pondus i det jag säger...eller? Själv har jag käkar som knäpper när jag tuggar från och med den senaste veckan, vilket också skulle kunna verka ålders- och pondus(?)-höjande.

I morse när barnen började röra på sig tog jag med dem till pakethögen och frågade: ska vi sjunga Ja må han leva nu? Einar tog genast sats, 1 år och 4 månader gammal som han är, med hela strofen JA MÅAN LEVA och så ett trefaldigt hurra efteråt. Hilda halkade efter i vårt lilla tåg, blev förläget stående i dörröppningen och visste inte om hon skulle våga lämna fram paketet hon hade i handen. Det är ju så spännande det här med födelsedagar, och bra! Sedan tittade hon extra noga på nallarna på hans pyjamas när hon kröp upp i sängen och visade hur hon målat på insidan av kortet.

För han fick ett riktigt klipp- och klistrakort med katt, hus och staket i linje med sina intressen. Och firandet hade uppehåll på jobbet för att sedan fortsätta på kvällen med familjemiddag. Att jag avslutar hans födelsedag med att lägga ut händelseförloppet på bloggen ser han inte precis som något jag gör för hans skull. Jag vet inte för vems skull det är egentligen, bloggandet. Familjens bästa? Inte den goda kvällssömnens i alla fall.