Peter ger rullskidorna en andra chans. Han, som alltid brukar vara entusiasmen själv över nya saker, kom hem förra gången med orden "det var inte min grej". Kanske borde man hoppas på riktig snö istället, bara inte på fredag när vi ska flyga. Jag är lite, lite orolig över själva flygningen, att det ska hända något och att jag inte ska kunna rädda barnen. Bara var mors skräck antar jag och slår bort tanken så fort den kommer, men den kommer tillbaka då och då. När jag bokade resan trodde jag aldrig att jag skulle oroa mig över just det och att flyga är ju ingen direkt nyhet för mig. Jag har väl aldrig tyckt om det riktigt, när jag tänker efter. Att lyfta, att flyga och att landa, det är ju faktiskt helt onaturligt för oss mänskliga.

2 kommentarer:
Tack för den, nu blev jag också orolig. Tur att det är en såpass kort flygning.
Kanske har jag projicerat oron nu då, för nu börjar jag förlika mig...
Skicka en kommentar