Jag ser mig omkring. Hemmet är något av ett bombnedslag, i vanlig ordning nuförtiden. Jag tänker på jobbet, mörkret, regnet, adventslådorna som står så långt innanför andra lådor, kassar från Gekås, kläder och annat junk att det känns som ett dagsverke bara att få fram dem. Har ett svagt minne av att jag var föräldraledig förra november och till och med hann putsa fönstren. Kanske var det bättre väder då. Helt säkert hade vi mer tid, även om en hel del av den gick åt till att rädda Einar ur kniviga situationer som 1,5-åringar hamnar i hundratals gånger varje dag.
Igår tänkte vi gjort pepparkaksdeg och bakat lussekatter. Halva dagen gick åt till att komma ner till affären och till slut hann vi inte med något bak. Hilda och jag pysslade lite, Peter satte upp en vägg med hängare i tvättstugan, och visst, vi åt tacos med sedvanlig dammsugning efteråt.
Men istället för att tänka på att vi borde städa, ta fram adventspynt eller sätta pepparkaksdeg kan man glädjas åt barnens lycka över en tomteluva. Det är faktiskt ett riktigt bra sätt att förtränga verkligheten.
4 kommentarer:
Helt rätt, det blir ju advent och jul ändå. Jag lovar att ta det lugnt med julstöket iår för att njuta mer av nuet...
Gött att höra! Som en kompis man sa i telefon förut: "man kan la ta fram nåra stjärnor o behöver la inte städa för de"
Tänk sâ här: om det är det största problemet...sâ blir det nog bra ändâ...
Frågan är om det är största problemet. Kanske är det det som är problemet...?
Skicka en kommentar