Hörru, Sune, det struntar vi väl i? Vi kan väl ligga här, du och jag och ha det mysigt i stolen och solen. De har lagt ut dynor idag till och med. Härligt!
Vad go du är förresten. Jag gillar tassarna. Mmmm, den här i synnerhet!
Åååh, jag gillar dig mer. Härlig röd päls du har, lång är den också. Du är så go på pannan. Mmmm.
Och örat! Har du vitt, lite längre hår därinne? Jag tror jag måste krama om dig samtidigt. Hörru. Schysst att du hjälpte mig fånga den där musen häromdagen. Schysst att du låter mig bo här och äta i dina matskålar. Schysst att jag får ligga hos dig på den här sköna dynan, i din långhåriga päls.
Puss på dig! Jag tror jag älskar dig.
2 kommentarer:
Måste säga att ni har haft otrolig tur med katterna. det är långt ifrån alltid som två katter trivs ihop, speciellt när sune bodde där först. Men han är ju så snäll sune, morris lär sig väl att bli lika snäll han...
Det är säkert så... vi tog för givet att de skulle trivas ihop! Egentligen dumt!? Morris är mer social och därför får kanske Sune också lite mer egentid från barnen. Frågan är om han fattar det? Att det skulle vara en fördel med att få en kompis menar jag. Vet inte hur de tänker, fast jag försöker förstå:)
Skicka en kommentar