Sune roade sig kungligt i helgen. Vi vet inte om det var vårsolen som gjorde det, eller om han alltid går runt med de där vidriga djuren i munnen, fast vi råkade se den här gången. Blä. Och trots att den stackars musen var död så spelade han nonchalant, slickade sig lite för att verka ointresserad innan han kastade upp den i luften för tionde gången. Den hade inte riktigt resurser kvar för att smita om man säger så, hur Sune än spelade på att han var upptagen av annat. Det blev en sorts konstruerad jakt, katt med död råtta-leken.
På kvällen var Hilda och jag ensamma och spelade lotto och memory och tryckte i oss godis. På en av lottobrickorna finns en bild på en liten söt, tecknad mus i rosa och grått. Hilda placerade den på sin bricka, men så såg hon plötsligt tankfullt upp på mig, tog den och reste sig makligt från sin stol.
-Jag ska bara fråga Sune en sak, mamma! sa hon och sprang iväg med sitt lilla kort.
Sune hade gått någon annanstans, tyvärr. Annars tror jag att han stolt och gärna hade svarat på alla Hildas frågor om dagens fångst.
Sune hade gått någon annanstans, tyvärr. Annars tror jag att han stolt och gärna hade svarat på alla Hildas frågor om dagens fångst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar