Vi tittar på vita öknen i Egypten, pyramiderna och kamelerna och precis när jag ska gå till datorn kommer ett inslag om skidåkning i Bulgarien, en nationalpark som exploateras, billiga liftkort och prisvärt boende. Skidåkningen talar inte riktigt till en genom tv-rutan, förmodligen för att den inte är förträfflig som vi varit bortskämda med, där vi varit under våra skidsemestrar.
After-skistället i den lilla orten heter "Happy end". Jag funderar på det som Peter just sagt och på dagen som varit. Tack och lov att det slutade som det gjorde, att vi sitter i soffan och har två barn som sover och ett halvt kök monterat i hallen.
På väg hem från jobbet fick jag nämligen ett uppdrag av hemmamannen. "Om du hinner, bara om du hinner" fast han visste redan när han sa det att jag inte skulle hinna. De obotliga tidsoptimisterna, det är vi det, den ene värre än den andra och vice versa. En kvart till godo, in på Ikea, bort till fyndhörnan, kämpa på två stycken tre meter långa skivor Peter sett i fredags och vill montera i tvättstugan. Upp på den ostyriga kundvagnen som blir än mer svårstyrd med två lååånga skivor, ingen kvart till godo längre, betala, upp på flaket med skivorna som jag vid det här laget svär över, köra en bit, stanna och binda fast de h------s skivorna som inte vill som jag vill, en kvart sen, nä det räcker inte, en halvtimme.
Till slut in på simskolan utan badkläder, tar upp en sjuk Einar i famnen, svettas men känner frustrationen lägga sig, ånga bort i det varma badhuset. Sjunker ner i soffan senare på kvällen härligt medveten om att man fullgjort sin första och värsta arbetsdag. Peter har tagit tiotimmarsfebergnället och nu är pojken på bättringsvägen.
Vi hänger väl med in och tar en öl på Happy end.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar