lördag 27 mars 2010

När man vaknar intet ont anande

på morgonen och båda barnen är stekpanneheta - så känns det faktiskt ungefär som jag tänkt mig småbarnsperioden. Det här med barn som är sjuka varannan vecka har hittills inte motsvarat mina förväntningar, läs farhågor. Kanske möjligen tills nu.

Nu missar vi sista barngymnastiken då barnen skulle klä ut sig. Vi missar ett kombinerat 6- och 36-årskalas som man sett fram emot lite eller mycket till mans i familjen. Vi missar att få bjuda hem vännerna och ses för första gången på flera månader på söndagen.

Termometern visar 39,2 på den ena och 39,7 på den andre. En och annan glass slinker ner. Ett och annat gnäll slinker ur. Mina föräldrar har vänligheten att komma förbi med björkris. Vi missar i alla fall inte chansen att påska till det lite.

Inga kommentarer: