onsdag 31 mars 2010

Det kunde knappast komma lägligare

det här.

Och hade jag inte haft så förbaskat med biverkningar redan nu i vecka 30 hade jag inte bangat för att tänka på en fjärde någon gång.

Det är lite otäckt när det känns som om man inte vill vara med längre. Tio veckor tyngre, tio veckor sjuklig trötthet, tio veckor mer kissnödighet, nervhugg, sammandragningar, krampande vader och fötter. Kan jag få ta en paus, snälla? Kliva ur magen och ta ett glas rött? Nähä, inte det.

Förresten kan det bli tolv veckor till, om det blir som med Einar. Ändå gör jag high-five med Peter över alliansens fromhet.

2 kommentarer:

Blackm sa...

Jodå, det fixar du!! Tiden går fort, speciellt nu när det är vår på ingång!
Jag ska inte nämna hur många dagar jag gick över..
Hejja dig!!

Kram!
www.svartam.blogg.se

Marie sa...

Tack men jag tvivlar... jag gick 13 dagar över med Einar, hur många har du gått över? Då känns ju verkligen varje dag som en vecka. Suck. Kram!