Egentligen väldigt märkligt. Igår så full av energi att jag rev ut varenda krukväxt i regnskuren, dammsög bort sommarens alla döda flugor och vissna löv, putsade fönster och bänkar, vitrinskåp och byråer, la på nya dukar och önskade att jag hunnit ännu mer innan vi korkade upp fördrinken.
Idag så tom på energi att jag tänker på de där döda flugorna som om de vore min personlighet för att sedan bara luta mig tillbaka och sjunka riktigt långt ner i soffan.
Och däremellan? En kräftskiva och en alltför kort natt.
Grannarnas skiva ägde rum där utsikten är så hänförande att man ser alltför klart varför vi fastnade för just vår tomt, med ett snällt konstaterande att vi inte har DEN utsikten. Bara DEN backen. På nyårsaftnarna går vi uppåt berget och njuter av raketerna över nejden. Och igår, när vi var inbjudna högst upp i backen, var vi betagna. Vi svävade på altanen högt däruppe. Kan någon ge mig tillbaka den känslan idag?
Till och med Hilda säger trött bredvid mig:
-Tänk igår, var ALLA så pigga!
2 kommentarer:
Kräftskivor och småbarn är ett match made in hell :-D
Oh yes indeed...
Skicka en kommentar