En naturlig spikmatta

Rännilar större än bäckar förgrenar sig nerför backen utanför. Det dånar och smattrar om vartannat. Blixten blinkar till, gång på gång följt av ett sjuhelsickes brak, och ett till och ett till. 20 mm regn på en halvtimme, drivor av hagel och en stilla undran över hur det kan vara möjligt ens av högre makter.

Peter undrar också om inte de där hagelkulorna känns ungefär som spikmattan och föreslår retsamt att jag kanske skulle gå ut och prova.

Hmmm... skulle antagligen vara exakt den där lite stickande kylan i början. Men sedan då? Den behagliga värmen som brukar infinna sig? Och täcket man kan dra över sig? No no no.