torsdag 7 maj 2009

Miserabel orientering

Kameran tog jag aldrig med ut i skogen idag. Jag ångrade mig lite när jag såg världens största skogssnigel på en vacker gråsten. Datorn var en självklarhet att ta med, och DET höll på att gå åt skogen.

Vi har haft orienteeeeeringsdag i Ääääänggårdsbergen. Om inte dagen blivit flyttad från förra torsdagen hade vi suttit i shorts och värmebölja. Var det inte då det var 25 grader? Det hade varit härligt att vara lärare en sån dag.

Nu blev dagen flyttad och åtminstone jag satt med tredubbla lager byxor, fyrdubbla tröjor, regnställ, vintermössa och tjocka tumvantar. Lederna i tummen frös när jag försökte dricka kaffet. Regnet piskade och vinden var så förbannat kall. Konstigt nog frös jag nästan mest om armbågarna, förutom om tummen då. Vattnet gick rakt genom regnjacka och fyra tröjor.

Efter minst en halvtimme hörde jag någon vråla "Anton" i skogen. Jag ropade ut i slyn "Här är kontrollen" och mot mig kom två elever i åttan. De var klädda i shorts, med droppar från luggen ner i pannan, luvorna uppe och kartorna en halvmeter framför sig. Glasögonen på den ene var igenimmade. Det var så miserabelt att jag önskade att jag kunnat skicka hem dem efter bara en kontroll. Sedan fortsatte de rulla in, eleverna, med sina långa gängliga ben, vissa bara, vissa i mjukisbyxor med lerfläckar i nederkanterna, vissa i jeans och en decimeter synlig kant av kalsongerna, moderiktigt även i urskogen.

Själv höll jag på att inte hitta ut när jag skulle gå till bilen. Och hur i hela världen skulle jag kunnat använda datorn utan värre fuktskador än de som redan blev bara av att ha den i väskan? Det var visst inte riktigt genomtänkt.

Ja, herregud vilken dag.

2 kommentarer:

Amanda sa...

Å nej.
Jag blir gråtfärdig, kall och bajjenödig bara jag läser ordet "orientering".

Ord = magi.
Skribenter = trollkarlar.

Marie sa...

Jag har tänkt på det där med ord, magi och trollkarlar i flera dagar nu... Vet inte om jag någonsin har känt mig så manad att skriva genombrottsromanen!!! Vill ha sommarlov:)