men han hade faktiskt bättre tid än någonsin, det vill säga de senaste sju åren, och det vill också säga 24 minuter bättre än när vi sprang tillsammans 2004. Men visst, har man siktat på några minuter snabbare så är man kanske besviken - även om jag aldrig skulle vara det med en tid under 1:50.
-Nä, jag är inte så besviken.
-Vad är du då?
-Äh, jag är rättså nöjd.
Ja men då så! Grattis, till det med - förutom den finaste hejaklacken.
Men vad gör du egentligen med armarna, Peter? Var det där fördröjningen låg? Eller skulle du bara hjula ett varv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar