Små tårar

Det finns saker som får ögonen att tåra sig. Den som är bäst på att framkalla tårarna är faktiskt Hilda, och då menar jag inte vredestårar (som inte alltför sällan också orsakas av henne) utan saker hon gör som gör mig rörd!

På måndagar badar vi med barnen. Först en halvtimma med Einar, då Hilda sitter på kanten och äter kex och så småningom kommer närmare och närmare bassängen. Einar har legat av sig i badet, han tycker inte att det är roligt alls så fort det är minsta risk att ramla i om man inte själv håller sig fast. Sedan kommer pappa Peter, mamma går och hämtar Hildas simglasögon. Hon har fått klart för sig att man har simglasögon i simskolan när man ska bli tre år. För flera veckor sedan började jag prata om simglasögonen av rädsla för att hon i ytterligare ett år skulle strejka med dem. Denna måndag i simhallen sitter glasögonen där som ett smäck hela lektionen och det är just det som gör mig tårögd. Lilla Hilda, som inte alls ville ha de där glasögonen, har förstått vikten av att ha dem och trots att INGEN annan liten kille eller tjej har sina på sig bär hon dem tålmodigt. Hon ser ganska rolig ut, det är så ovant att se henne i glasögonen. När hon tar av sig dem har hon stora röda ringar runt ögonen där de har suttit åt. Så kommer belöningen (hur kan vi vara så taskiga just idag?) schamponeringen, med gallskrik från första till sista duschstund.

Och sedan frågan som man väntat på sen man fick barn, på vägen hem i bilen. "Mamma är det lördag i dag?" Vi ska nämligen äta pizza efter simmet och på pizzerian får man klubba. Har hon till slut blivit så stor att hon undrar om det är lördag? Det ger mig faktiskt en klump i halsen.

Tårögd blir jag också när jag tänker på kvällen som gått. Peter skulle ta barnen för jag ville så gärna damma av "det sista lilla" på övervåningen. Hilda kommer upp och gör mig sällskap när hon tröttnar på pappa och lillebror. Hon ser mig stå på en pall och torka högst upp på bokhyllan och går in i sitt rum för att hämta sin pall, ställer den kloss an min pall, går ner i köket och hämtar disktrasan, säger till Peter där nere: "jag ska gå upp och hjälpa min mamma". Torkar flitigt av bokhyllan på sin nivå med disktrasan. Vi går vidare med rengöring av badrummet. Jag har hink och diskborste och erbjuder Hilda en gammal tandborste som hon kan skrubba med. Kakelplatta för kakelplatta går vi över med våra borstar och när jag skrubbar för noggrannt och länge går hon över till väggkaklet. Jag frågar till slut om vi ska gå ner och ta på henne nattlinne eller pyjamas. Hade det varit skönt att få gå och lägga sig nu? "Jaaa", svarar hon med sin djupa röst. Lilla väna, goa unge!