Tiden går så fort, så fort. När man får barn, när de växer och när de ska ha kalas... då rusar tiden bara iväg. Man kan nästan känna lite svindel inför faktumet att tre år har gått sedan den lilla, lilla, ljuvliga prinsessan sakta blinkade mot oss för första gången, när de små händerna hastigt for över ansiktet och när hon skrek i högan sky på vågen på bb. Man kan också känna svindel när barnen, på dagen för kalaset vaknar lite för tidigt, är lite för trötta, när det är lite för mycket kvar att förbereda och när helt plötsligt en liter tårtgrädde blivit smör och när Einar gör ett glädjetjut över alla fint uppställda servetter och sviiiiissccchhh.
Tio barn på kalas på söndagen och dubbelt så många vuxna tyckte Hilda var roligare än själva födelsedagen. Och på sätt och vis kan jag förstå henne; våra presenter inpackade i skönsång och Einars ballååååååååånger kan väl inte riktigt mäta sig med släkt och vänner, presenter i långa rader, barnbord, tårta, skattjakt?
Kontrasten mellan de första varma handdukarna på bb och ballerinaklänningen på födelsedagen är väl egentligen inte så stor. Det är fortfarande samma innehåll: en liten och ljuvlig prinsessa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar