Hur står man ut

i 34 grader i skuggan, dessutom med amningshormoner och spädis?

Svar: trevåningsfat med läskande tilltugg, nykokt flädersaft, segel över huvudet och Pippi Långstrump-strumporna bredvid sig istället för på.

Gubbar upp över öronen

Som sig bör när man är på sssshlätta var vi och plockade jordgubbar igår. Albert/Arvid/Tage/Prinsen lämnade vi hos mormor och morfar så att vi verkligen skulle kunna ligga i längs raderna. 10,5 kg fick vi ihop efter avdrag vid vägningen (t ex behövde vi inte betala för Einars lilla hink med redan rensade gubbar).

Idag har jag rensat så fort jag fått tid över men hittills ändå inte tagit mig i genom alltihop. Peter häller flädersaften på flaskor så att grytan blir ledig - och kanske någon gång runt midnatt blir det färdig jordgubbssylt med lite bonnatur. Utanför dörren är dessutom alla vinbär mogna på en och samma gång.

- Du gillar väl det här med att sylta och safta, säger jag till Peter när han ser matt ut i blicken.
- Nehej, det gör jag inte. Men jag gillar sylt och saft.

Jag med. Inte så mycket att välja på då, va? Köpt är faktiskt inte att tänka på. Hellre kokar vi i midnatten.

Det skiljer dem 100 år,

den gamla farmorn och den lille gossen. Födelseår 1910 och 2010.

Båda skrockade vid mötet. Farmorn något mer förtjust kanske. Över håret, händerna som grep efter hennes och höll fast hårt och över de små fötterna. Över att mamman var på benen och inte alls behövde spendera en vecka på sjukhuset som förr. Över den lilla rösten som gnällde efter en stund.

Hon har fött sju själv och räknar jag inte fel är det här hennes 21:a barnbarnsbarn.

Stunden var högtidlig. Ett sånt där ögonblick man vill gömma nära hjärtat, länge, länge.

- Idag kallar jag honom

för Tage, säger Peter runt lunch.
- Jaha, säger jag. Det är faktiskt inte så dumt. Har karaktär. Taaage.

Jag ändrar mig från att ha sagt Albert hela dagen till att säga Tage jag med. För att känna efter. Han kanske ändå inte är något på A.

- Ja må han Tage, sjunger Hilda.
- Han? Bebisen menar du? säger Einar.

Vi blir inte kloka på't idag heller.

Tjorven, macron och nappen

Tycker redan att det börjar bli hett om öronen med tre små, fast jag hittills bara tagit det lugnt. Idag har den lille varit tjorvig, gnällt och velat äta hela eftermiddagen och kvällen.

Till slut kokade vi napparna och tryckte i en i den näpna lilla gnällmunnen. Förevigade med nya macroobjektivet och vips känns det som en schysst kväll det här.

Dagens

dyraste: nya makro-tele-objektivet från Scandinavian Photo
festligaste: svärföräldrarnas tårta för att fira lille prinsen
modigaste: nålstick i båda händerna på sjukhuset som lille prinsen inte ens sa pip om
snabbaste: amningströjeinköpet med högst tio sekunder tillgodo innan hörselscreeningen på Mölndals sjukhus
tveksammaste: prinsnamnet

Om den lille pojken

hade haft ett namn och inte ett skägg så skulle kanske bilden kunnat vara något för att annonsera ankomsten i tidningen?

Att komma hem

För bebisen innebar hemkomsten säkert någon form av igenkännande. Bekanta ljud från magen gav en fullständig avslappning och han har varit vaken minimalt det senaste dygnet till Hildas stora förtret.

Peter och barnen hade plockat in färgglada, doftande blommor från trädgården och ställt i vaser på alla bord, städat och planerat trerättersmiddag.

Jag går runt lite som i ett töcken. Kanske är det som sig bör och framför allt är det rätt skönt. Tur att stadiga pappan tar hand om alla och envar med all god vilja som bara kan bo hos någon.

Mamman och lillemannen beger sig hemåt

Idag packar vi ihop oss från bb. Även om alla bebisar skriker i kör fram till tretiden om nätterna, så har morgnarna här varit fantastiska och förmodligen något jag inte upplever mer i sommar...

Vi ska på läkarbesök på förmiddagen och sedan kommer Peter och barnen så fort surdegsbrödet är färdigbakat.

Namngåtan är inte löst, dessvärre. Han är kanske mest något på A. Alfred, Albert, Arvid, Abbe? Fina namn är också Hugo, Valter, Vilgot... Men vem är han?

Den allra finaste

lille prinsen föddes idag, 15:54.

Han väger 3455 g och är 50 cm lång. Helt enkelt perfekt.

Nu måste vi ha ett namn som passar. Hedvig fungerar ju inte på någon med snopp. Förslag?

YES!!!

Vattnet har gått. Barnvakten är på väg. Ordentliga värkar börjar komma.

Nu drar vi till förlossningen om en stund.

- Nu ska du se att det sätter igång

om jag gör en surdeg, säger Peter från köket.
Jag misströstar. Rejält. Dessutom är jag inte särskilt begeistrad i surdegsbröd.

Lekstugeslänten

före och efter:

Lite fler växter behövs, jag tänker mig taklök på flera ställen och något hängande längst ner mot muren och över den lilla brunnsplattan till höger (under den svarta krukan)som äntligen är avsågad.

Lägg även märke till den röda dörren. Tyvärr blottar den min aningen bristfälliga målning av dörrkarmen. Nu ska det bli spalje under leksugealtanen och ett litet trappräcke. Och kanske extra kögödsel så det blir fart på det nyplanterade.

Mycket nöjda.

Tältprojektet

Vi köpte tält för några veckor sedan. Peter gillar friluftsliv och har en idé om att åka ut och tälta med de stora barnen när bebisen har kommit. Jag gillar väl tält egentligen men får ont i ryggen av en natt på liggunderlag och gillar bättre hotellfrukostar än trangiakök.

Det var inte helt lätt att få upp tältet i trädgården, varken med eller utan barnens hjälp. Min hjälp ville han absolut inte ha eftersom han ville öva sig inför den riktiga tältsemestern.
Något är fel.
- Hörni, ni får gå ur igen för vi måste börja om!
En stund senare är det på plats. Snyggt jobbat!

Lite ordningsregler kanske behövs, sen ska det nog kunna bli en och annan tältsemester.

Fem minuter senare är barnen mer fulla av liv än någonsin.

Pappan är helt färdig.

Tyvärr slutade hela tältprojektet med att alla gick in för att sova. Jag som med viss tillförsikt ställt in mig på en natt i egen regi.

Ivrig väntan

Vaknade inatt av illamående och molande värk i magen. Ett hopp tändes.

Jag tänker förresten alltid på ett sms jag fick för några veckor sedan, när en kompis, då i samma situation med förvärkar (nu en glad och nöjd trebarnsmamma) skrev "väntar ivrigt på att ha riktigt ont" och blir lite full i skratt mitt i eländet.

Min ivriga väntan har bestått av att rensa ogräs i solskenet idag och förklara för alla passerande grannar att "nej, den har inte kommit än" och "ja, nu är jag elva dagar över tiden" och "ja, visst är det härligt med solen men kanske inte... nej, nej, man ska inte klaga på vädret, visst inte..."

Min ivriga väntan har gått ut på att äta vattenmelon i skuggan och svara på sms om att höra av mig när bebisen kommit.

Min ivriga väntan är inte så ivrig, ärligt talat.

Uppladdning för en julibebis

Vi har laddat upp med två sorters fläskfilé, den här och den här, och färskpotatis till middag idag. Det var verkligen så supergott att jag känner mig helt och hållet redo för en förlossning.

Och nu vet vi. Det blir en julibebis.

På sikt ser jag stora fördelar med det. Fast just nu vill jag bara få det gjort, alltihop. Förlossningen med Einar satte igång elva dagar över tiden. Som imorgon, alltså.

Peter har slutat jobba. Han ropar när jag pratar med mamma i telefon:
- Säg du som det är! Att jag inte får jobba mer för dig.

Mamma blir smått upprörd i andra änden. Hon tycker han borde tagit ledigt för flera dagar sedan. Jag har inte förbjudit honom att jobba. Bara sagt att jag inte orkar mer nu. Också ungefär som när Einar skulle komma. Så fort Peter började vara hemma satte det igång. Viss skillnad förstås, vi vet ju inte om det sätter igång nu.

Fast jag ger allt mitt hopp till imorgon, första juli. Kan inte du också be en liten bön?

Nu ska jag verkligen börja jobba på

att den här lilla ungen kommer ut.

Så mina tre planer för dagen är:
1. Dammsuga bilen - som en förberedelse för nya lilla barnplatsen men ännu mer för att göra det obekvämt för bebisen i magen när jag böjer mig för att komma åt att städa sand och grus på konstiga ställen
2. Dricka starkt kaffe - vem sa att det var bra förresten?
3. Sitta i massagestolen med punktmarkering på nedre delen av ryggen - där man inte ska massera tidigt under graviditeten

Igår fick jag nämligen det väldigt trista och till och med lite elaka beskedet att "någon igångsättning det blir det inte tal om förrän tre veckor över tiden i Västra Götalands län". Behöver jag säga att jag inte är nöjd med att ha bytt barnmorska på grund av att det har tagit så lång tid att den vanliga gulliga barnmorskan har gått på semester?

9 dagar över tiden

och dessutom en 27-gradigt besvärligt het dag

- är det väl okej att kosta på sig ett linne, en kjol och ett par rosa solglasögon, när det dessutom är på rea?
- är det väl okej att bara sitta i soffan och stöna: suck, varmt, trött, tungt, hungrig.... Peter!!! Hjälp!

Fast han har namnsdag? Eller?

Saker jag borde och saker jag gör

Saker jag borde göra:
-betala räkningarna
-skriva till amerikanska brevvännen och tacka för uppvaktningen
-dammsuga bilen
-få alltfler ihållande värkar

Saker jag gör:
-äter plopp
-surfar på bloggar och facebook
-tycker att det är för kort tid kvar innan dagishämtningen
-har knappt ont alls, inte ens molande

Einar bestämde sig

för att rita en gubbe idag.

Han som tidigare bara ritat abstrakt konst och möjligen cirklar, koncentrerade sig till max på att få till denna insektsliknande sötnos, som följdes av ett antal lika söta monster. Feber fick han på kuppen, pojken.

Någonting händer i min kropp också. Fast det kan förstås röra sig om allt från några timmar till flera dagar. Molande ont, värkar och en växande olustkänsla sprider sig, trycker neråt och mot ryggen. Kanske, kanske. Jag har ju hela tiden gissat på 29:e, i alla fall innan jag fick alla förvärkar. Två dagar kvar av juni. Är det kanske dags på riktigt?

Liseberg på lika villkor

Peters springtur igår resulterade i en stukad vänsterfot och ganska mycket ångest hos mig för att han skulle bli mer eller mindre invalid, med alla småärenden det skulle innebära mer av för min del.

Det blev i alla fall inte värre än att vi kunde gå på Liseberg idag på ganska lika villkor. Två långsamma fotgängare, med en vagn att stötta sig på.

Dagen var underbar och gav mycket mersmak för barnen. Flumeride var läskigast på grund av de båda nedförsbackarna och för att man blev blöt. Flygplan och elefanter var så roliga att de tog slut alldeles för snabbt. Ändå var kanske gratiskarusellen det roligaste av allt.
Jag för min del tyckte nog bäst om glassen, trots att Einar la beslag på min.

Midsommarlättja

på altanen, som resulterade i årets första dopp.

Aaaaahhhh. Nästan njutbart. Kanske möjligen knappt 19 grader.

Glad midsommar 2010

och inom 40 minuter är chansen att få en midsommarbebis eliminerad.

Alltså blir det ett barn som aldrig kommer att fylla år på midsommarafton, eftersom 25:e är det senaste junidatumet aftonen kan infinna sig på. Bra det då.
För övrigt har inte bebisen upptagit så mycket tankar under midsommaraftonen, mer än att det skulle varit VÄLDIGT praktiskt med en bb-färd när barnvakterna redan är på plats hela natten.

Och annars då?

Vi kunde sitta ute, även om det var riktigt blåsigt stundvis och vi flyttade in till kaffet.
Vi plockade blommor och band kransar av hjärtans lust.
Vi hade en egen midsommarstång.
Vi försåg oss med massa godsaker där kanske smultrontårtan stack ut mest.
Vi var på ett av Sveriges största midsommarfiranden med folkdans och ringlekar.

Kanske festa till det

lite extra i midsommar med en...

rosa lekstugedörr?

Eller en inhalator med ankmunstycke? Lillebrorsan är en ivrig påhejare av nya medicinen och ropar:
- Säg kvack Hilda!

Eller varför inte en bebis? Men det är väl för mycket begärt.

Vi laddar inför

en midsommar här hemma dårå.

Det bådar gott med vädret, potatisen, bären, utsikten...

Jag fyllde hela bagageluckan på bilen förut med godsaker från lokala ICA-affären. NU vill väl ingen människa åka till förlossningen?

Einar har haft samma vällingflaska

sedan han var ett halvår gammal, ungefär.

Nya flaskor vi testat har kväljt honom. Och välling vill han ha, morgon som kväll. Han gosar lite med den varma flaskan mot kinden innan han dricker. En stund senare vrålar han "druckit uuuppp!".

Idag hjälpte han Peter klippa gräslök. Rätt som det var hade han klippt något mer. Stolt visade han:

- Titta här!
- Men oj, Einar!
Jag visste inte om jag skulle brista ut i gapskratt eller bli arg.
- Nu kanske du kommer att bli ledsen när du inte kan dricka välling i den flaskan, sa jag lite barskt.
- Men mamma, jag behöver den inte!
- Nähä. Kanske kan du göra samma sak med dina nappar då?
- Näää. Dom behöver jag ju.

Han frågade aldrig efter välling ikväll. Om det var för att han inte behövde eller för att han var mätt av våfflorna förtäljer inte historien.

Nähäpp

inte det heller...

Till råga på allt sa Peter så här när han kom hem idag efter sista dagen på jobbet på länge- trodde jag.
- Nu får du allt klämma ut den där ungen för annars tycker chefen att jag måste jobba på måndag igen. Vi har så mycket att göra.
- Vet han hur många dagar jag är över tiden då?
- Jaa. Alla vet det.

Jaha. Det är väl bara att göra det då. Klämma fram den. Eller?

Jag antar

att största andelen besökare på bloggen tittar in för att se hur jag mår eller om bebisen har kommit, snarare än läsa något mer inspirerande inlägg från undertecknad.

Ändå känner jag mig villrådig. Ska man skriva hur man mår eller inte? Är det inte lite tjatigt när allt kommer omkring? Småvärkar hit, molvärkar på natten, tilltagande regelbundna värkar dit och så avtagande värkar.

Det konstigaste är väl att det nästan inte känns alls som om jag ska få en bebis längre. Det känns främmande på något sätt. Peter säger att det är för att jag ska i genom hela repertoaren med känslor och nu är jag där. Skönt när i alla fall han står med båda fötterna på jorden och talar om vart jag är när jag inte vet själv.

Jag gissar att den kommer 29 juni. Vad vill du läsa om tills dess?

-Kan du ta kort på igelkotten,

mamma?

Vad händer med min

bebis-ikon här till höger i morgon då?

Kommer den att fortsätta stå på noll eller blir det minus när man går över tiden?

Hälsningar från en fett undrande.