Vaknade inatt av illamående och molande värk i magen. Ett hopp tändes.
Jag tänker förresten alltid på ett sms jag fick för några veckor sedan, när en kompis, då i samma situation med förvärkar (nu en glad och nöjd trebarnsmamma) skrev "väntar ivrigt på att ha riktigt ont" och blir lite full i skratt mitt i eländet.
Min ivriga väntan har bestått av att rensa ogräs i solskenet idag och förklara för alla passerande grannar att "nej, den har inte kommit än" och "ja, nu är jag elva dagar över tiden" och "ja, visst är det härligt med solen men kanske inte... nej, nej, man ska inte klaga på vädret, visst inte..."
Min ivriga väntan har gått ut på att äta vattenmelon i skuggan och svara på sms om att höra av mig när bebisen kommit.
Min ivriga väntan är inte så ivrig, ärligt talat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar