Rapport från ytterligare en lyckad semesterdag

Verkar det tjatigt att vi haft en dag till på stranden? Jaha. Men det är så det är här i semesterparadiset. Man går längs strandpromenaden som är flera mil lång, glider ner på ett café när man blir törstig eller ett creperie när man blir hungrig. Barnen är nöjda och glada i vagnarna och solen strålar från en klarblå himmel. Visst, stränderna är svarta men det hör till när man är på en vulkanö.

Har man bra sandleksaker kan barnen leka i timtal och man själv kan läsa lite i sin bok eller bara njuta av tillvaron, ta ett dopp i det blå eller sträcka ut armar och ben och känna sanden mellan tårna. Du kanske tror att jag skojar? Ja, för du vet ju hur Hilda och Einar är? Men det är faktiskt sant.

Det enda som kan kännas som ett litet, litet styng är väl att vi missar den härliga svenska våren ni verkar ha där hemma. Fast... vi kan ta det.

Vi hade faktiskt inte ens med kameran idag, men när vi kom till hotellet satt mormor och morfar där i restaurangen och vi kunde låna deras kamera och knäppa av lite. De bjöd barnen på efterrätt och oss på kaffe så jag passade på att prova en Barraquito. I morgon åker vi på heldagsutflykt till djurparken på norra delen av ön. Tills dess vinkar vi från vår balkong.

Uteätarguiden

Vet inte vad som är mest oemotståndligt, en Hilda med kärringprickarna kvar eller en Sjötunga Valewska?

Kvällarna är ljuva här och vi har haft två lyckoträffar på restaurangerna Michelangelo och Banana garden. Påskafton bjöds fisk och idag har vi ätit oxfilé. Behöver jag säga att magen är bra nu?

En dag på stranden

Idag har vi haft en härlig dag på stranden, den svarta lavasandstranden med otroligt finpulvriserad sand från vulkanen Teide. Vi köpte nya sandleksaker som snarare verkade vara för dockor än för barn av storleken att döma, men barnen älskade dem och varje förälder vet att det är just sånt som avgör... om dagen blir bra eller inte.

På vägen hem somnade båda barnen i vagnarna och vi började snabbt gå i genom tänkbara saker att passa på att göra. Poolbaren tycktes som det bästa alternativet och det fick bli en sangria på terassen.

I morgon hade vi planerat en tur till Loro Parque, som är öns beryktade djurpark i Puerto de la Cruz, på norra sidan av ön. Det verkar som vi gör bäst i att spara besöket tills på tisdag då det blir garanterat regnfritt och förhoppningsvis mindre folk än under påskhelgen. Synd att man pressade lite extra i solen idag då bara...

Glad påsk!

Glad påsk från Playa de las Americas! Tänk att vi till och med lyckades få på Einar ett huckle helt otippat!

Dessutom tror jag att vi hittat Blåkulla, bara några kvarter här nedanför. Undrar just om Sune saknar sin häxmatte?

Lååång fredag

Första dagen med alla på benen har varit toppen utan att överdriva. Förutom aktiviteten på hotellet som jag skrev om i morse har vi fått lite andlig spis i Adeje, även om Hilda till slut skrek rakt ut "det är trååååkit". Så småningom höll vi med henne, när Jesus aldrig kom utan bara vrålade ut sina våndor högre upp på gatan.

Mamma och pappa släppte av oss längst ner på strandpromenaden i Playa de las Americas och via diverse restauranger, strander, affärer och lekplatser tog vi oss till slut tillbaka till hotellet. Att vi vänt ryggen mot solen hela dagen märks på Peters nacke men det verkar inte bekomma honom så mycket att den är rödare än Einars tröja, ja alltså den han har på sig nu ikväll.

Tillbaka på hotellet tittar vi på papegojshow och låter barnen festa på Hildas funna påskägg.

Nu börjar det likna semester.

Långfredagsbestyr

Idag är det påskäggsjakt på hotellet för alla barn. Hilda har tagit med sig mormor och morfar och letar nu för fullt i rabatter och andra gömmor efter ägg i all världens färger till sin söta lilla korg.

Einar missar alltihop, men drömmer förmodligen härliga drömmar om grodor och kycklingar.

Om en stund åker vi på påskprocession i Adeje. Det är lite av en tradition eftersom vi så ofta har varit på Teneriffa över påsk genom åren.

Sjukrapport från varmare breddgrader

Här kommer den då till slut, sjukrapporten. För det är just vad det här inlägget kommer att bli, en allmän klagan över vårt sjuktillstånd och en liten rapport över nuvarande läge.

Peter är det som synes inget fel på

Sist jag skrev kände jag mig lätt febrig och Einar var lite småsjuk. Sedan dess har jag haft någon elak form av turiståkomma - och här kan man börja rabbla ord på D som dimor, diet, diarré - men efter att till slut fått ett stick i skinkan av farbror doktorn (doktor dyr för att fortsätta på tidigare tema) i morse verkar jag vara på banan igen, eller på rälsen kanske man ska säga med tanke på badleksaken vi roar oss med.

Einar pendlar i feber varannan dag och är allmänt gnällig och vid lunch idag klagade Hilda på ont i magen men vi hoppas fortfarande på att det var ren hunger.
Så, ja, vad kan man säga? Annars är det bra.

Bortfraktad och febrig

Naturligtvis är man bänkad vid datorn vid den här tiden för att se hur det gick i bok-sm. Men nej, nu är man bortfraktad precis som en av de felparkerade bilarna nedanför vår balkong. Till och med framsidan har de tagit bort från min sida, den halva Hilda. Hon kanske tog för mycket plats?

Einar gnäller värre än igår men febern är borta och vi gissar att han mest lider av tandsprickning och jetleg. Själv började jag morgonen med att springa och nu känner jag mig också lätt febrig.

Frukosten i soluppgången, ja alltså när solen gick över bergen vid niotiden, var i alla fall alldeles underbar. Precis lagom varmt, färskt bröd och en sovande Einar i soffan. Lugnt och skönt.

I hopp och tankspriddhet

I några timmar till kan jag leva i ett uns hopp. Imorgon klockan 12:00 går fem bidrag i bok-sm vidare till final. Här på Teneriffa är klockan bara 11:00 då, det känns nästan som en bonus.

Tills dess pratar jag väl med barnvagnen som går här bredvid mig.

Välkomna hit!

Framåt lunch hade vi inte bara fått finskjuts till hotellet, utan även cava i höga glas och våfflor i solen på balkongen. Tänk att mamma och pappa verkligen fraktade hit ett våffeljärn i resväskan!Det enda molnet på himlen var Einars 39-gradiga temperatur.

Hilda fick stortrivas vid poolen utan sin lillebror och efter en siesta var han någorlunda fit for fight igen. Strandpromenaden är så fantastiskt vacker och för första gången av alla gånger åtminstone jag besökt ön kunde vi glädjas åt hur barnvänlig den är.

Rätt som det är kan det nämligen dyka upp en riktigt rolig hoppborg att kasta sig ut från. Då gör varken feber eller trötthet sig påminda. Det är bara att ta steget - eller kanske älgaklevet - rakt ut i semesterparadiset!

Är du med?

De där tre och en halv timmarna sömn vi fick i natt känns riktigt energigivande när man kommit ner till värmen. Flamencotakterna från hotellets scen slår i takt med fingernedslagen på tangentbordet och då kan man väl inte vara annat än pigg?

Flygresan var visserligen i längsta laget med två små barn som stundvis var ålar. När allt kommer omkring var det riktigt skönt att kunna stuva ner dem där benutrymmet borde funnits.

Och när mormor och morfar mötte oss efter den mödosamma resan föll Hilda ihop som en pöl på golvet, sparkade med benen och var allmänt uppseendeväckande. Det händer emellanåt när något liksom blir FÖR stort, fast hon har lovat att sluta. Känslorna tar överhanden, ungefär som med tomten på julafton.

Förberedelser

Okej. Klockan är 23:20. Ska bara betala räkningarna jag hittade när jag plockade undan lite extra här. Fyra timmars sömn är nog ett glädjetal.

Familjefest in i det sista

Nu är man så härligt lugn i sinnet efter en mumsig middag och födelsedagsfirande. Vi ska bara hem och packa det "sista lilla" nu. Än så länge är det lugnt. Men snart står vi där och steker plättar och viker tvätt, slänger sopor och irrar runt med vattenkannan, letar solglasögon och ställer väckarklockor. Då lär det vara ganska hett om öronen.

Inbjudningskorten blev klara till slut i alla fall. Fina va?

På vårpromenad i väntans tider

Stackars Hilda. Hon fick vänta flera timmar på att komma iväg idag. Nu sover hon antagligen gott i baksätet. Kusinerna, farfar och farmormormor (som barnen själva har döpt henne till) väntar nästan runt hörnet.

Det är skönt

Hundra saker att hålla i huvudet och hundra gånger hundra saker i resväskan. Precis så känns det. Som vanligt har vi tio aktiviteter inbokade de sista dagarna innan resan också, samt inbjudningskort att göra som jag verkligen är i SISTA minuten med. Oj oj oj.
Det blir skönt att komma hemifrån. Nu sitter vi i bilen och här kan man åtminstone blogga.

Det strålande soliga vädret ser ut att vara här för att stanna. Visst unnar vi alla ni som är kvar i Sverige lite vårsol, men det hade känts ännu bättre att åka ifrån ett riktigt grådask. Den här dagen hade vi lätt kunnat lägga ute på altanen, bland rabatterna eller med sopkvasten. Det är våååår! Blir det verkligen skönt att komma hemifrån?

Inomhus packar sig tyvärr inte resväskorna själva, siffrorna på korten klistras inte upp och tvätten finns det ingen som tar hand om - eller det gör det kanske, för det blev ju inget med vårsolen idag? Vi misströstar inte. Imorgon vid den här tiden är vi inne i nästa årstid. Det blir skönt att...

Hur som helst, slagfältet hemma behöver vi inte bekymra oss över än på flera timmar. Vi är inställda på fyra timmars sömn inatt eftersom klockan står på halvfyra. Oj oj oj. Nu ska vi äta god middag, träffa släkten och fira svärmors födelsedag. Det ÄR skönt att komma hemifrån!

Ät och njut med restriktion

"Ät och njut av frukosten"
stod det i badhuset idag, vid frukostbuffén efter vattengympan. Och sedan:
"Var vänlig och ta inte med dig mat hem!"

Jag log tyst för mig själv när jag tog en brödbulle. Skulle aldrig drömma om det. Men någonstans måste de väl fått idén?

Semester i antågande

Häromdagen tittade jag på de chockartat höga priserna för mobilt bredband utomlands. Det billigaste bolaget tog ungefär 75 kronor per MB och det har väl gått redan när man öppnat aftonbladets sida, men som tur är kan man koppla upp sig via hotellet. Mina föräldrar har redan provat. Med andra ord kan vi blogga från Teneriffa! Följer du med på semester med oss?

Imorgon ska Peter få lite semester från barnen. Jag tar med dem till jobbet.
-Vill ni följa med mamma och träffa ba... ungdomarna?
-Ja, jag vill följa med och träffa ungdomarna! ropar Hilda glatt.
-Ja osså föllja mä o träffa huungdoomanaaa! säger Einar som om det vore bakelser eller fotbollar. Han har nog ingen aning. Frågan är om Hilda har någon aning hon heller. Får se om de blir positivt överraskade...

Tyvärr blir det ingen hemkunskapslektion. Det hade nog uppskattats.

Ett kort säger mer än 1000 ord

Tröttheten sitter i och Peter gör verkligen allt han kan för att avlasta mina små göromål. Kanske är det starkaste ömhetsbeviset som finns det som framträder när han gör ett födelsedagskort som jag vill ha det, men inte hinner: klipper, klistrar, målar, stansar och duttar med glitterlim.

Det behövs inga ord. Visst, man kan läsa dikten till höger och förstå att vi tycker om varandra, men de där små sakerna som blir så stora, betydelsefulla, de någon gör bara för att... är det inte de som får en att stå ut i sin vardag, att vilja göra allt för den andre tillbaka och som får en att likna kärleken vid kramande händer, leende munnar, stigar som korsas, band som knyts, små barn, sammetsröda rosor, eller ... ett grattiskort?

Grannpojken anar nog inte hur stort det där kortet var. Och hans föräldrar är nog ganska säkra på att det är jag som pysslat, tills de läser det här.

Kärleksfullt grattis Axel!

Soffan, tack!

Det är tröttsamt att vara tolv timmar på sitt jobb. Det är ännu mer tröttsamt att tänka på att man ska vara lika länge på sitt jobb i morgon. Det är tröttsamt att jobba. Jag är trött.

TV-soffan är inte dum. Jag är trött, för trött för att blogga. Varför väljer alltid Sune den andra soffan, den som inte vi sitter i? Distans men ändå närhet?

Och vad är det egentligen som Peter och barnen varit ute på idag? En gungande soffa och en Stina, en Alma och en Cissi i den! Ooooooohhhooooo.

När jag tänker efter var det faktiskt fantastiskt kul på jobbet i morse. När C tog ut sin kopp med rykande varmt kaffe som hon satt in i kylskåpet av misstag skrattade jag så tårarna rann.

-Och det var väl det mest normala jag gjort? sa hon förvånat.

Jaha, av vad då undrar man? Ha ha ha. Jag är flamsigt trött! Ta mig till en soffa.

Två steg fram, ett tillbaka, klättrar, halkar

Plats 101... ska jag gå under 100? Det är oliiiiidligt spännande!

Rösta nu! Om drygt 12 timmar är det för sent. http://www.kapitel1.se/

En enda lång väntan

Ja, jag vet då inte... vad som kan sägas om en kväll som denna. Jag hade ett helt A4 med ändringar jag skulle göra så här sista kvällen innan http://www.kapitel1.se/ stänger av för manusändringar och röstning. Förmodligen har de andra 450 deltagarna i tävlingen samma idé för sidan går tröööö...öööö...öööö....öööögt. För att inte tala om vännerna till alla med manusen som är ute och röstar, förmodligen tröttnar de redan innan första rekommendationen.

Mina föräldrar drar iväg till Teneriffa imorgon, fem dagar före oss och sitter nu på ett hotellrum på Sturup och väntar. De har en flygresa framför sig, en lång semester och en barnfamilj som kommer ner och för(stör) läs (gyller) den.

Sune sitter vid dörren och jamar så att han ska få komma ut i stormen.

Det känns faktiskt som om man är inne i någon sorts lång och utdragen värk, ungefär som i mitt första kapitel på boken. Den som jag inte kan ändra längre, efter vad det verkar. Fram till den 6:e april när juryn har bestämt sig för ytterligare fem böcker tänker jag vänta, om än bara med ett uns hopp. Tänk hur helt fantastiskt kul det hade varit att gå vidare, jag vågar knappt ta tanken i något som liknar ett medvetande. Peter föreslog att vi skulle fira med champagne, men jag avböjde ända tills jag förstod att han menade imorgon - när jag inte skulle sitta mer med manuset. Ja, vill han det ska jag väl inte vara den som...

I väntans tider - på något gott

Det har tydligen varit en tuff tid. Att vänta på någon som skriver en bok... stackarn.

Fast vi som väntar är inga stackare. Som jag ser det får vi alla något bra ut av det, förhoppningsvis i mitt fall - åtminstone skrivarglädjen, helt säkert i mina föräldrars (eller hur var det nu med barnfamiljen?) och Sunes fall, och i Peters...? Jag vet faktiskt inte. Det skulle vara den där champagnen imorgon då.

Och så kortet

jag skrev om i onsdags:

med extra glitter till en uppskattad femåring!

Metaforer

Nästan all datortid ägnas på http://www.kapitel1.se/ där jag filar på de sista metaforerna. Deadline är på tisdag klockan 12:00 för både skribenter och eventuella röstare. Sedan är det väl bara att vänta på juryns resultat, för bland de fem översta lär jag ju inte hamna. Det ÄR roligt med spänning i tillvaron.

Barnen har skrålat "Ja må hon leva" hela dagen idag efter ett dubbelt födelsedagskalas igår, där de stortrivdes. Ibland har Hilda ropat "Grattis på födelsedagen, lilla mamma!" och jag har tackat men med bestämdhet sagt att hon nog menar Emelies mamma, faster Sara som vi gratulerade igår.

Och på tal om metaforer, i fortsättningen blir det digitala sådana i Storehagen, det har vi i närmsta släkten sett till.

Uppladdning inför en lååång dag

Med anledning av det här, var jag helt enkelt tvungen att lägga ut en motsvarande bild. Den är tagen vid samma tillfälle som föregående inlägg, det med plastsandalerna, fast framifrån. Om nu det är den mer fördelaktiga sidan.

Vad ska ni upp så tidigt för, små glin?

Semesteruppladdningen har börjat

Eller varför har barnen annars plastsandalerna på sig i tv-soffan? Och varför tittar jag på shorts i klädaffärerna? Och varför letar Peter efter solglasögonen?

Ett annat alternativ är att det är vårtecken i allmänhet, men nej - bättre upp! Om en vecka lämnar vi Norden för att få lite smak av sommar.

I soffan frågar Hilda mycket riktigt:
-Ska vi åka till Teneriffa nu, mamma?
Hon syftar på de nyinköpta skorna.
-Nej, inte än, vi ska på Emelies och faster Saras kalas först. Sedan går du på dagis i en vecka till och SEN åker vi.
-Till Teneriffa?
-Ja?

Wow

Det blev inte Laila som vann, det blev Baloooooo!

Man blir nästan rörd över att Annika fick vinna tredje gången gillt. Kanske är det inte alls konstigt att det är hon som blir hissad efteråt och inte Magnus. Eller finns det andra förklaringar till det?

Peter stönar bara bredvid mig.
-Får man gå och lägga sig nu eller?

Någon mer

som vill toppas?

Eller vill han bara se Let's dance-finalen? Vi antar att han hejar på Baloo, hur smidig och kattlik Laila än är.

Huskatt... hemspinn... nä, det blir aldrig lika fyndigt som i fiskbilen.

Hemgjort

Efter en rejäl tupplur i soffan tänker jag åter igen njuta av Let's dance-finalen. Heja heja! Vet inte vem man tycker ska vinna i rena förvirringen men nog är det väl Laila? Tänk vad lite räkor kan vara sövande. Eller tillbehören?

-Vad brun du är! sa jag till Stefan i fiskbilen tidigare idag. Har du varit utomlands?
-Nä, jag har fuskat, det är hembränt, svarade han lika fyndigt som bara en riktig försäljare kan göra.
Ha ha ha ha.

Vi har haft klipp och spa här hemma för vissa i familjen. Einar tyckte att det var nästan hur kul som helst att bli av med lite hår, och då blev Hilda inspirerad. Hemklippt. Inte riktigt lika fyndigt bara.

Fast lika roligt.

Vad är det för likhet

mellan en morgonpigg pojke och en morgonpigg katt?

Båda väcker mig halvfem den här fredagmorgonen.

Inte nog med det, dessutom är det 5 cm snö. Peter och Hilda kommer upp strax efter sex.

-Ska det vara så här? säger Peter. Det här hade de inte heller varnat för.

Heller, tänker jag. Vad då heller? Kanske ungefär som med morgonpigga familjemedlemmar. Var är alla varningstexter?

Nu ringer min väckarklocka. Det är dags att gå upp och åka på vattengympa.