Det är STORT

att få läsa om henne och nya boken i tidningen och sedan få ett ljuvligt paket med alldeles egenillustrerade och signerade "Snoring Beauty" till Hilda under en och samma dag. Riktigt stort är det bannemej.



Riktigt stolt blir jag också. Stolt över Hildas idé om prinsesskronan i pepparkakstävlingen innan jul, stolt över att vara bloggvän med någon som ritar och skriver med en så smakfull och medryckande Proffsighet med ett stort fett P och stolt över all inspiration och peppning som en annan med skrivardrömmar kan ta till sig på hennes blogg.



Efter alla Amandas inlägg om att man måste satsa, inte vänta på att tiden ska komma, att man måste sätta sig ner och tvinga sig och kanske sedan Denise Rudberg fick medhåll av Björn Ranelid i Let's Dance om att det tar 3-4 månader att skriva en roman funderar jag på att försöka gå på't igen, kanske i sommar eller höst. Som ett deltidsprojekt på ett halvår?

Tack Amanda! Du anar inte vad det betyder. För prinsessan Hilda som satt med boken i famnen hela kvällen och för hennes wannabe-mamma.