Då kör vi röjning

för heeela slanten. Om drygt ett dygn är karln 40.

Här är ett bombnedslag för tillfället. Men nu grabbar jag trasan i ena handen, dammsugaren i andra och höjer den militanta rösten så att alla som fortfarande är vakna här gör likadant.

Godnatt då? Nej knappast. I alla fall inte än på länge.

En för alla

alla för en.

Notera gärna boken som är under Morris. Jag såg den först nu. Den heter "Snurran och fjärrkontrollen" och handlar om hur lillkatten gärna vill styra i huset.

De felande millimetrarna

Nu är skjutdörrsgarderoben på plats! Det vi trodde var omöjligt igår är verklighet idag. Det gick att dra golvlisten en sådär 15 cm, så dörrarna kom över kanterna.

Tack snälla svärföräldrar för garderoben och hjälpen med den! Se bara hur nöjd Peter är nu.

Grötintroduktion

Tja, vad hade man väntat sig? Eftersom han är en så perfekt bebis i alla avseenden borde vi inte vara förvånade.

Men i mammahjärtat känns det.

Dels som en milstolpe; att jag närt honom vid min barm fram tills nu, allt vad han någonsin ätit.

Dels som en lättnad; pojken får en liten smakportion gröt och smaskar i sig, utan spill, utan spott, sväljer till och med med välbehag. Med det följer en viss självständighet, eller i alla fall ett mindre behov av att just mamman ska fixa käket.

Vi fuskade lite med datumet, för han är ju inte fyra månader förrän imorgon. För fyra månader sedan satt vi på grannens altan med ljumma sommarvindar svepande om axlarna, undrade om morgondagen skulle bli sommarens varmaste och vad man i så fall skulle göra med den stora magen. Inte ens i min vildaste fantasi vågade jag hoppas att vattnet skulle gå på natten.

Imorgon är han fyra månader. Då ska han få härlig gröt igen!

- Bulle och film i soffan

eller åka och köpa present till pappa?

- Jag har dansat disco hela dagen, stönar Hilda trött. Jag orkar bara åka hem.

Inte mig emot. Kanske surfa lite på present istället?

Prickig morgon

Idag är det spökfest på dagis med valfri utstyrsel. Det var lite läskigt att lämna över Hilda Nyckelpiga till häxor med svartmålade läppar och långt trasselsvart hår, men det var något bekant och frökenaktigt över dem så jag chansade.

Einar var ensam om att vara utklädd på sin avdelning men bekymrade sig inte om det. Med peruk och passande outfit gjorde han entré och de mindre barnen blev överlyckliga över att äntligen få träffa Pippi Långstrump.

Det här kanske är det närmaste

vi kommer när det gäller struktur och ordning här på undervåningen.

Efter ytterligare två timmars arbete står det nämligen klart: skjutdörrarna är för höga. En halv centimeter eller så.

Attans.

Sagodop

Igår säger mormor till Einar i andra änden av luren:

- Det blir roligt att ses imorgon på Sagas dop!
- Neeej, han ska inte döpas, svarar tre-åringen varpå han tar bort luren från örat och ser allvarligt på mig:
- Mamma! Mormor tror att Tage ska döpas imorgon igeeen!

Men, som alla inblandade egentligen redan visste är Tage döpt och det var dags för lilla, fina Saga idag. Det skedde i Peters och min vackra vigselkyrka och när alla börjat vandra mot utgången efteråt kunde barnen leva loppan längst fram där vi en gång knäböjde.

Senare under presentöppningen höll sig Einar åter igen på första parkett.

Och på ett barns högtidsdag skötte sig alla barn sammantaget så fantastiskt bra, vilket verkligen värmde våra hjärtan. Precis som en liten saga.

Glad Halloween!

Får jag lov att presentera vår första Halloweenpumpa någonsin? Den stod så fin, med hela fyra tänder, och hälsade mig och Tage välkomna hem.

Ha en fortsatt härlig kväll!

Mirakulöst

Hur mycket fint vi än såg på scrapmässan på Eriksberg idag, så fanns den starkast lysande stjärnan i Linnestan. Jag fick hålla ett mirakel! En alldeles fantastiskt fin liten Kevin som redan genomlevt fler livskriser än de flesta och är hemma på permission från sjukhuset.

Tage kände sig som synes nästan för bekväm i hans sällskap, men är man i blöjbytartagen så är man.

Dagens pyssel

gjorde barnen oerhört spralliga. Man skulle tro att det var fler än ims-vimsarna som har åtta ben.

Kanske är det ändå så att skrivandet

börjar uppta lite av min tid igen.

Men inte så mycket att jag tänker anmäla mig till skrivarmånaden som tycks dyka upp lite oväntat på alla möjliga sajter man tittar på. Mina projekt just nu är helt enkelt inte tillräckligt långa, vill inte bli tillräckligt långa, är så att säga av andra genrer.

Annars har jag provat på det där med att skriva på tid förut, när jag deltog i tävlingen på www.kapitel1.se för snart två år sedan. Där ligger fortfarande mitt ordbajsade råmanus som jag skulle kunna sätta mig och redigera om och om igen om andan föll på. Framför allt är det nog ytterligare en story som behövs, parallellt med den befintliga. Det är liksom för lite personer med i texten.

Här får man för övrigt en ganska bra motivering till att inte delta i den världsomfattande skrivarvåndamånaden.

Ändå, ju mer jag tänker på det, ju mer vill jag anmäla mig. Fast kanske hellre nästa år.

Askungens möss

- Kanske är det Askungens möss! sa Einar på IKEA häromdagen när små mjukisdjur hängde i långa banor i trappan till nedervåningen.

Det sista vi gjorde innan vi åkte hem var att köpa varsin 9-kronorsmus till barnen. Hur kan det vara så billigt?

Dumt nog glömde vi en till Tage, som väl egentligen gillade dem bäst av alla tre barnen. Innan erbjudandet om 3 PAX-garderober till priset av 2 löper ut i mitten av november lär vi vara där igen så Tage kan redan börja längta.

Kan nästan inte låta bli att likna den egna tillvaron vid Askungen och hennes möss. Gnet och strävan i det tysta oändliga. Ett tvättberg och ett diskberg som aldrig tar slut. Men så får man också gå på fest ibland, bara man åker hem före tolvslaget så man orkar med dagen efter också.

mamma och pappa?

Vid midnatt

är familjens räkningar äntligen betalda. Det var en liten nätt hög på ca 15 cm.

Puuuhh. Drar en suck av lättnad. En månad kvar till nästa gång.

Den store killen

som valde att stanna kvar hos vännerna när vi andra gick hem i eftermiddags, sover så här gott i soffan nu.

Han hade till och med varit ARTIG vid deras middagsbord, enligt säkra källor.

Hans mamma växer, stolt och varm inombords. Hämtade dessutom andan lite under tiden han var hemifrån.

Besvärligt med dopminne

Flera veckor efter dopet
ska den på igen av någon anledning
faktiskt känns det lite snopet
äldre lilla jag vill inte alls ha klänning

Visst, sidenbandet rättså kul
och fårskinnet som vanligt härligt
men fötterna fastnar i spetsastrul
och halsen rosslar så besvärligt

Min lilla näsa rinner
och jag orkar inte mer
fånga ett leende - mamma hinner?
kan inte hjälpa mungipor som går ner

Nu kan jag inte längre skratta
gillar nog inte det här med dop
mamma kan du inte fatta
foto och förkylning går inte ihop

Oh nooo...

Det här med pappas cykel. Det ger mig sånt huvudbry.

Bland rosor och cykelvandaler

Sommarens sista rosor i trädgården står emot höststormar, regnskurar och frostnätter. De står där med värdighet och en viss mogen lyster. Kanske en känsla av vemod.

Peter skulle cykla hem sin cykel från pendeltågstationen idag. Vi satt som vanligt och väntade i bilen när vi släppt av honom efter barnens simskola.

Skillnaden var bara att den här gången hade cykeln stått hela helgen, i ett konstant ösregn. Det hade liksom inte varit aktuellt att cykla hem den tidigare.

Skillnaden var bara att den helt föll isär i sina beståndsdelar när han tog ut den ur stället.
- Var det tjuvar? undrade Hilda.
- Nä, då hade den inte stått kvar alls, sa Peter. Vandaler kallas det. Man blir ju förbannad.

Önskas till 40-årsdagen: cykeluppfräschning och eventuellt bättre väder.

Och imorgon gryr en ny dag

hos bagarbarnen i bröd- och bullfabriken.


Hoppas du också haft en söndag i det gedigna hushållsarbetets tecken!

En riktigt skön dag

Vi har haft en härlig dag i Hagabadet, var och en för sig med gemensam brunch. Nu är man så skönt avslappnad att ögonen går i kors här i soffan. Inte mig emot egentligen.

Såvida man inte hade ett stundande 40-årspartaj att börja planera för.

Smaka på denna inbjudningsfras:
Klädsel: överraska mig!

Jag fnittrar inombords så att jag nästan piggnar till igen.

- Passa på att göra saker

du inte kan göra när barnen är med! säger gulliga svärmor när vi lämnar de stora barnen där ett dygn. Köra tvätt- och diskmaskiner är ju så lätt att göra när de är hemma.

Fast hittills är det mesta sig likt. Lite vin, lite ostbågar, två katter i soffan och Idol på tv - som i fredag kväll. Men känslan är annorlunda. Känslan av att ha en alldeles speciell lördag framför sig.

Med viss ängslan

körde vi hem från mysiga födelsedagsfesten hos snälla, fina svägerskan.

Det finns bara ett par saker att önska nu:
- att vinterdäcken satt på bilen
- att studsmattan var nedmonterad för säsongen
- att grannen slutar spika presenning tills vi ska sova

Jag är uppriktigt rädd för den här stormen. Hela huset är i gungning och har vi inte våra egna saker rullande runt i vindarna så har vi kanske någon av grannarnas. Det är nästan för spännande att titta ut genom fönstren i morgon! Huga.

Och så kom posten idag också

med ett paket som jag beställt från USA via e-bay! Lycka!!!

Paketet innehöll ett andningslarm som ännu inte finns att köpa i Sverige. Nu fick vi det till och med billigare än den gamla modellen som säljs här.

Vi låter nämligen pojken sova på mage mot alla rekommendationer och ska snart (förhoppningsvis, eftersom familjen vi lånat det av äntligen har sluppit respiratorn) lämna tillbaka andningslarmet vi använder nu.

- Kan han vara på dagis

imorgon, tror du? undrade jag när sköterskan tejpade och plåstrade om Einars panna igår.
- Ja, kära nån! Du måste ju få NÅGON lugn och ro! svarade hon och blinkade till mig.

När posten kom

kändes det som om dagen skulle utvecklas så fint idag.

Se bara vad som fanns i ett vadderat kuvert från www.m925.se
Min beställning från förra veckan! Staven är så snygg och känns så äkta på nåt sätt, ett äkta hantverk på äkta silver. Dessvärre är jag inte helt nöjd med hur kedjan sitter på halsen, men jag har nog bara mig själv att skylla som inte provade ut bättre.

Tage sover länge länge på dagen och jag kan mixtra med lite objektiv och prova smycken i lugn och ro.

Vi hämtningen på dagis vänder det. Först möter jag en fröken som berättar hur Hilda slått ryggen hårt i ett element och varit ledsen och strax står en rödgråten Hilda bredvid mig. När Einar ska gå ut från gården genom metallgrinden slår den med full kraft mot hans panna varpå han flyger i marken, det också med full kraft. Från ett hål i pannan väller det ut blod och jag lyfter upp honom och springer tillbaka. Blodet rinner ner i ögon, öron, haka och ner på tröjan. Pojken skriker. Personalen får hjälpa mig hämta tillbaka de två andra och att sätta en kompress.

Sedan bär det av till vårdcentralen. Då sover killarna i dubbelvagnen och sköterskan kan plåstra om Einar utan att han slutar snarka, ens för en sekund. Hilda får en fin glittrig leksaksgroda, som om det var någon mening med att de skulle slå sig samma dag. Jag ber om en till den sovande lille treåringen med tejp i pannan och går därifrån, lite i någon sorts chocktillstånd men mest lättad.

Sedan har vi trevligt besök av Marie som inte varit här sedan tomten var full med sten.

Och hur binder jag ihop det här inlägget på ett snyggt sätt? Jag gör det inte. Kanske för att det är så mammalivet ser ut just nu. Upp och ner som en berg- och dalbana, halvt i chock med tendenser till lyckorus och förtvivlan, oväntat och planerat med viss mening.

Kanske ändå med enorm tacksamhet att det ordnar sig för det mesta. En kedja som är lite för rak på halsen är ingenting i jämförelse med en hel grind i pannan.

Finaste godisskålarna

fick alla tre barnen idag av snälla Mariana med familj.

Tage får spara sin ett tag. Alternativt kan han klunka i sig lördagsslurken extra festligt.

- Det finns en vits

med att göra efterkontrollen 11-12 veckor efter förlossningen, sa barnmorskan idag när jag berättade lite om vardagen. Man har kommit in i lunken och har inte så mycket av hormonkicken längre, fortsatte hon.

- Aha, svarade jag. Det är därför jag bara känner mig tröttare för varje dag.

Fast så här mycket energi har jag nog aldrig haft. Det verkar dessutom rentav skadligt.

Till mamma sa jag häromdagen att jag bara orkar ta det lugnt så här efter dopet. Inte göra något speciellt.

- Ta det lugnt, sa hon. Du har ju tre barn, det kan väl aldrig gå att ta det så lugnt.

Nej, man har omvärderat allt minst sagt. Men så jobbigt är det inte att dricka kaffe med en bebis i knät, när barnen väl är lämnade med rätt kläder på rätt avdelning, tvätten ligger i tvättmaskinen och disken i diskmaskinen och man själv har lyckats dra på sig ett par jeans utan sönderslitna byxknän. Snarare är det en guldstund.

I fredags pratade jag med en familj i Slottskogen som hade en rymmare på 1,5 år och två 5-månaders tvillingar jollrande i dubbelvagnen. I jämförelse borde jag inte vara trött överhuvudtaget.

Stor liten Tage

Den minste börjar bli större. Fast det går sakta. Han väger bara strax över 5 kg och kommer förmodligen att vara minst i familjen väldigt, väldigt länge.

Häromdagen vände han sig för första gången från mage till rygg och nu gör han det hela tiden.

Och så ytterligare ett bevis på att han har blivit större: han har idag fått sin första bula. Det är faktiskt inte syskonen som åsamkat den utan en barntoaring som åkte ner från en hylla ovanför skötbordet på öppna förskolan.

Hoppar på en enkät som Amanda hade på sin blogg. Mina svar får bli ganska snabba och kanske inte alltför väl genomtänkta så kanske resultatet kan bli spontant och personligt.

Gör den du också om du vill.

1. What is your favorite word?
Lycka.

2. What is your least favorite word?
Olycka, sjukdom, död.

3. What turns you on creatively, spiritually or emotionally?
Fina höst/vinter/vår/sommardagar hemma, lite tidspress och ett vackert resultat på näthinnan - gärna i ensamhet. Och familjen förstås.

4. What turns you off?
Egocentrerade människor alternativt översittare.

5. What is your favorite curse word?
"Helvete".

6. What sound or noise do you love?
Många: barnskratt, bra musik, stegen på gruset när någon kommer hem, kaffe som rinner ner i bryggaren, ljudet av diskmaskinen - eftersom det är på väg att bli helt rent i köket och man kan inte göra något mer eftersom disken inte är klar.

7. What sound or noise do you hate?
Pålning och andra genomträngande bygg-ljud.

8. What profession other than your own would you like to attempt?
Författare eller webdesigner.

9. What profession would you not like to do?
Tja... Polis, politiker, rektor.

10. If Heaven exists, what would you like to hear God say when you arrive at the Pearly Gates?
"Nu ska du få träffa alla du saknat och längtat efter!"

Får man presentera

en ny liten en?

Vi träffade den här gullungen idag och hans trevliga familj.

Noel heter han och är 12 dagar gammal. Så liten men ändå bara ett kilo mindre än Tage, som är en sån liten plutt.