Men i mammahjärtat känns det.
Dels som en milstolpe; att jag närt honom vid min barm fram tills nu, allt vad han någonsin ätit.
Dels som en lättnad; pojken får en liten smakportion gröt och smaskar i sig, utan spill, utan spott, sväljer till och med med välbehag. Med det följer en viss självständighet, eller i alla fall ett mindre behov av att just mamman ska fixa käket.
Vi fuskade lite med datumet, för han är ju inte fyra månader förrän imorgon. För fyra månader sedan satt vi på grannens altan med ljumma sommarvindar svepande om axlarna, undrade om morgondagen skulle bli sommarens varmaste och vad man i så fall skulle göra med den stora magen. Inte ens i min vildaste fantasi vågade jag hoppas att vattnet skulle gå på natten.
Imorgon är han fyra månader. Då ska han få härlig gröt igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar