Ja, det är våren

För det måste väl vara vår när:

man varit på vårmiddag med rosépepparlax, savoykålsrisotto och jordgubbssallad i helgen?

är i planteringstagen?

vårdagjämningen passerat?

man blir riktigt förvånad över att det snöar lite på förmiddagen?

man så smått börjar prata om vad man ska göra i påsk?

utspridda kattbajsar som legat nedgrävda i snön börjar synliggöras på gräsmattan?

funderingar över trädgårdsprojekt börjar bli alltmer överhängande?

man inte säkert ser om lamporna är tända eller släckta, men definitivt att fönstren behöver putsas?

man tar in mattan från lekstugan för att det blir så mycket leriga spår på den annars?

sandlådelocket går att ta av för att det inte längre är täckt med snö?

Grattis på vårdagjämningen

gamla vän!

Vi vrålar skrik till våren blandat med ditt namn idag, det måste du förstå. Kram!

Söndagschansen med svar på helgens kluringar

Fredagsfrågan handlade om likheten mellan en liten läcker rosa mobiltelefon och en liten läcker tårtmössa. Förutom smidigheten och just läckerheten är båda små behagliga utfall av Einars och min fredagsshopping. Men visst finns det andra likheter också som sjungande innehåll och siffran tre - tack för förslagen!
Och stopp där! Inget av dem var impulsköp. Riktigt så djupt har vi inte fallit. Eller rättare sagt; då hade jag inte skrivit det på bloggen.

Lördagsfrågan: vad jag gjorde när jag fick en timma över mellan hämtning och lämning från barnkalas en mil härifrån? Tja, efter en rejäl tur på Blomsterlandet blev det bara runt tio minuter kvar till plantering. Ingenting att diskutera, bara att flinka till fingrarna och det kreativa sinnet.

13:30

13:40

Luktar det inte liiiite vår? Pasteller och grönt, skönt. Mmmm.

Lördagskluringen

Det här var ju riktigt roligt. Så roligt att jag tror jag fortsätter hela helgen.

Dagens fråga får bli: Vad gör man när man får en timma över när Hilda är på barnkalas?
Ledtråd: Peter säger "gud, vad du har varit effektiv idag. Det är ju inte klokt nästan."

Fredagskluringen

Vad har dessa två saker gemensamt?

En helt annan pojke

-Mamma, nu vill jag ha min medicin! Kan du ge mig den?

Tänk att det äckliga penicillinet och den trotsige pojken kunde gå så bra ihop, efter bara två dagar. Vem kunde tro det?

Hur ren bil vill man ha?

Och så var det det här med biltvätten då, som genomfördes i helgen. Kanske var det inte bara av godo?

I tisdags fick Hilda nämligen svar på tal av en tant, när hon just utbrustit:
-OJ OJ OJ, vilken SMUTSIG bil! i samma stund som tanten kom och låste upp bilen bredvid vår, som för övrigt inte ens var hälften så smutsig som vår varit innan tvätten.

Tanten fick berättat både om hur de haft stängt på biltvätten, hur hon såg på regelbunden biltvätt och en hel del annat Hilda eventuellt undrade över.

När jag hämtade Hilda på dagis på onsdagen strök hon litegrann över lacken och sa lyckligt:
-Åååhh, nu börjar den bli lite smutsig igen.

Varför verkade

det så mycket enklare att vabba idag?

Systern på dagis, sjuklingen var bättre och kräktes inte av penicillinet, pratade och var trevlig, pappan frisk själv och på så gott humör att han fortsatte greja i köket till och med efter middagen som stod på bordet när jag kom hem.

-Du ska alltid få det till att jag har det så himla enkelt och du har det så besvärligt! skrockar han i soffan. Vad var det bästa idag, Einar?
-Att leka med pippihuset!

Klart det var. Det är ju därför han äter penicillin.

Diagnos: HALSFLUSS

Botemedel: Hela vårdturen med läkarkandidat, läkare, labbet, läkare igen, apoteket för penicillin. Sedan utlovad tur till närmaste leksaksaffär där vi införskaffade ett Pippihus så att penicillinet skulle slinka ner lättare i den lättkväljda, superstockade halsen.

Och mamman då? Pappan tyckte att pojkens penicillin borde räcka att ta sig en slurk ur - perfekt att det var flytande sa han. Att det halsonda strålar ner i nacken och att jag inte burit pojken så mycket sen han lärde sig gå är väl också en baggis, eller? Och att hans rastlösa syster hellre är hemma och vabbar än på dagis, i alla fall när mamman är hemma.

Imorgon vet jag inte. Valen är jobba, vara hemma sjuk eller vabba. Det blir i alla fall inte det sistnämnda.

Nu ska jag tvätta penicillinkräkstvätt, krama och tycka väldigt synd om liten sjukling. Kanske lite om mig själv också.

Tårar rinner när jag

inte kan sluta läsa, när jag av en tillfällighet halkade in på den här bloggen, när jag blir påmind om min kursare som råkade ut för samma sak, som i den ondaste av världar och mest orättvisa. Alla tänkvärda ord och uttryck, allt som gör att jag faktiskt kan förstå litegrann hur det måste kännas att vara drabbad, att ha så ont och vara på väg någonstans alldeles ensam, mot sin vilja, bort från det man älskar, eller att förlora någon.

Det är då jag är så tacksam över att vi har det som vi har det. Mitt i det väldigt lilla sjukdomselände som sprider olust i min hals tänker jag på de finaste, finaste barnen, den finaste, snällaste mannen, sparkarna i magen, de glada små tusslarna med högsta svansföringen och den bästa släkten - allt det som jag får ha, bara får. Allt som gör livet värt att leva - för att vi får. En enorm möjlighet! En gåva.

-Vem har skrivit

den här Pippi Långstrumpboken, mamma? undrar Hilda.
-Astrid Lindgren har skrivit den.
-Jaha. Har hon skrivit alla böcker som vi gillar?
-Ja, hon har skrivit Emil och Madicken också.
-Och Teletubbies?
-Nej, inte Teletubbies.
-Vem har skrivit den då?

Det här måste jag kolla upp.

Så där, då är det

inskickat.

12 tas in vartannat år. Antalet som söker brukar ligga på ca 500. En obefintlig chans med andra ord. Men man vet ju aldrig. Det verkar som en grym utbildning.

När prickmössorna roade sig

på lekplatsen låg jag hemma och gjorde annat. Inga trevliga saker men man vill ju gärna upprätthålla den perfekta yttre fasaden på bloggen så jag nämner väl inget om halsont, snor och uppspydda blodklumpar.

Tror jag är på bättringsvägen nu. Ni kan komma hem!

Ett litet vårtecken?

Årets första biltvätt, eller förlåt andra eftersom det var två bilar som tvättades. När inte registreringsnumren syns, då vet man att man måste, eller?

Lördagslycka

8:00 Sista uppiffningen av födelsedagspaketen
9:00 Bilfärd mot barngymnastiken
10:00 Bråk om en clementin efter gympapasset (en frukt var dålig och en var bra, men att dela den som var bra kunde inte vara mer FEL
11:00 Lyxiga räksmörgåsar för de stora och leverpastejmackor för de små
12:00 Semla i soffan (varken årets första eller sista som kanske inte har undgått någon) framför damernas tremil i Holmenkollen, Hilda får lila nagellack och Einar snarkar högt i sängen
13:00 Två barn i två kalaströjor går på kalas i två timmar utan föräldrar. Föräldrarna roar sig på varsitt håll, pappan i solen i skidspåret, mamman i solen på altanen.

Kan du vara så snäll

och komma ner från taket nu, Sune?

Om du inte vill bli en raskatt, förstås. Ha ha ha. (uttalas riktigt torrt)

Aha, nu förstår jag

varför ett fat på fot är ett måste när altansäsongen börjar. Visste ni vad macarons är?

Synd att jag inte gillar det där med kakpill så mycket. För det här känns så
Nytt
Snyggt
Vårigt
och helt enkelt Smaskens!

Ett projekt avklarat

Det tog nio dagar innan jag brydde mig om att ens leta efter en hyfsat lokal frisör.

Sedan tog det en ruskig fart. Innan jag visste ordet av satt jag på en salong som hette Trend med turkosa väggar, akvarium och ekmöbler och en snärta med sax på max tjugetre. Och hela familjen är faktiskt riktigt nöjda med resultatet.

Är det okej om jag tar en paus på sisådär en vecka innan jag sätter nästa projekt i verket? Det här var faktiskt rätt jobbigt.

Recept på en lyckad kväll

- en tös som somnar halvsju i soffan
- en pappa och en mamma som ringer ett viktigt samtal och sjunger "Ja må de leva"
- en pojk som ser till att vi tänder brasa i kakelugnen för stor mysfaktor
- en pojk och en pappa som spelar spökmemory fot mot fot
- en mamma och ett skrivprojekt
- så småningom tre som sover i soffan

Energi, tack!

Man hinner glömma graviditetens trötthet när man inte är gravid. Således blir det en överraskning samtidigt som den är så bekant. Den lägrar sig och sätter käppar i hjulen för projekten. På ett sätt är det skönt att kosta på sig att ta det lugnt men när det ligger väldigt långt ifrån personligheten är det inte lätt.

Projekten ja... tror jag skrev för någon vecka sen om tre projekt vi behövde få gjorda. Hittills känns inget av dem på gång även om vi kunde imponeras av kvaliteten på fotoboken från Vasaloppsresan hos farmor och farfar i helgen, bli ännu mer sugen på att göra fotoböcker, strukturera upp senaste årens foton. Garderoben som skulle hjälpa oss med än mer struktur ligger också i träda, fast delvis i garaget. Frisyren ska vi inte tala om och jag har inte ens sökt någon ny frissa på gulasidorna.
Fast istället för att sitta och ömka sig själv med det man inte får gjort, skylla på det låga järnvärdet eller hormonerna så tänker jag under de närmsta dagarna ta tag i ett helt annat, aningen hemligt projekt. Faktiskt kan jag berätta mer om det redan nästa vecka. Förmodligen är det dumdristigt. Och förmodligen blir det inte alls aktuellt.

Så ge mig lite energi nu - för att knappa lite extra på tangentbordet. Jag behöver't. Ska bara se Mästarnas mästare först.

Ombytta roller

Senare dagen var det snarare barnen som befann sig på hal is. Varför var isen så mycket halkigare i de nya skridskorna?

Och varför var de så svåra att få på?

Och varför har mamman ingen hjälm?

Ett möte

Peter vann ju kommunens fototävling 2009 med en bild på Einar sovande mot matbordet under temat "Ett möte". Finns det möjlighet att köra samma tema i år?

Bilden får heta "barn på land möter farfar på hal is".

Vi missade

starten på TV i morse. Peter sov till och med över den. Annat var det förra året.

En tokig lördag

Det har varit en lördag i varm tappning, med Hildas feber och stark vårsol flödande in genom fönstren.

Tittar man på bilderna ser den ovanligt tokig ut också; Einar i min gamla vintermössa i frukosttagen, Hilda som pysslar i (ny visserligen) baddräkt och mormor som kommit direkt från IKEA med roliga fingerdockor.

Leve vårsolen! Febern är redan på nedgång.

Dagens shopping

blev gedigen:

6 5-liters vattenkannor att ha företagets smörjoljor i, med ny märkning som lever upp till tillsynsmyndighetens krav
1 mindre vattenkanna till samma ändamål
2 par barnskridskor
1 röd pojkoverall
1 Hello Kitty-baddräkt
1 sushilunch
2 påsar lördagsgodis
1/2 kg räkor
2 lådset à 39 kr st med målarfärger av olika material, som kritor, tusch och vattenfärg

Synd bara att tösen har 39 graders feber och att man måste göra en felanmälan på hemtelefonen som går på spärrton när det kunnat bli en så lyckad kväll.

Allt kan ju inte alltid vara perfekt.

Vissa fredagar

arbetar jag hemifrån med att organisera företagets systematiska arbetsmiljöarbete, även kallat SAM.

Skulle det inte lika gärna kunde betyda sätta igång alla maskiner i hemmet först. Jobbar du också bra till ljudet av en tvättmaskin, en diskmaskin, en radio och en dator (såklart)?

Inte kvällstrött?

Hilda vaknar när vi ser på The Bourne Ultimatum. Storögt tittar hon på actionscenerna.
-Det här har aldrig varit på vår tv förut! utbrister hon.
-Nej, det är sånt som mammor och pappor tittar på när barnen gått och lagt sig.

Jag försöker säga det lite överslätande. Nu är den kvinnliga agenten illa ute.
-Hon skulle stannat hemma i sitt hus! gnäller Hilda.

Vi lägger en kudde för blickfånget så att hon inte kan se mer.

Jag är dödstrött och hade gärna lagt mig bakom den där kudden istället. Funderar lite.

Förresten Hilda, om du ändå är vaken...
Du kanske kan skriva ett inlägg?

Men när hon inte får se mer av filmen sluter hon ögonen.

Mamman har ingen fantasi. Skriver sömndrucket om det som just hänt. Använder sig av ett foto från i helgen. Försöker få ihop det käckt men ser att jag ju inte lyckas något vidare.

Och vad är kontentan? Vet inte. Förmodligen att det är läggdags.

Aaaaahhh...

nu har jag tappat räkningen. Tvåsiffrigt är det i alla fall. Garanterat flerfaldigt mer än genomsnittet.

Attans vad gott. Lägger sig som bomull runt midjan.

Tre projekt

som bara är en tidsfråga innan jag/vi tar ett grabbatag i:

1. Skjutdörrsgarderob i det rum som en gång (när vi har tonårsbarn, typ) kommer att bli vårt sovrum. Idag har Peter köpt lister, konsoller, hyllor och trådbackar på Ikea. När vi har velat en sista gång beställer vi skjutdörrar och kanske ett ekskåp till badrummet från Skånska Byggvaror. Sen är det bara att monteeera.

2. Beställa digitalt fotoalbum, eventuellt på kritikerrosade Blurb, om jag nu vågar beställa direkt från USA, betala i dollarkurs och få det som fototidningarna är mest nöjda med till ett billigare pris än alla svenska fotoföretag. Ja, när bilderna är utvalda och uppladdade förstås.

3. Hitta en frisör som vill klippa mitt hår coolt utan att tjata om att färga det, till ett överkomligt pris utan för lång väntetid. Och som är max hälften så självgod som den jag gått till de senaste gångerna.

Hur svårt kan det vara? Hur många dagar ger du mig/oss?

Varför känns det som ett hån

när man bläddrar upp almanackan till den första vårvintermånaden och en bild på ett helt hav av vitsippor blir synlig?