När jag summerat dagen och grunnat lite på det där dagliga inlägget, druckit pepparmintste med snask, packat dagisväskorna, kört igång en tvättmaskin, lagt barn, röjt lite allmänt och småpratat med Peter har luften lite av gått ur en. Men en sak måste berättas.
När Peter kommit hem från jobbet gjorde jag ett försök att gå på vattengympa. Dessvärre var den inställd och jag simmade några längder istället. Plötsligt hörde jag musik från rummet med den 35-gradiga bassängen och fick se tre tanter gympa därinne, hakade på dem men blev så småningom färdig tidigare än planerat.
Därför hann jag till fotoaffären där bidragen till kommunens fototävling hänger maffigt över en hel vägg. Ett av bidragen är Tage som gäspar vid badplatsen, nio dagar gammal. Det andra är svartvitt, när Hilda målar min mage och Einar tittar på i mitten av bilden. De andra tio bidragen i tävlingen har inte en chans, tänker jag.
- Ska du inte rösta, undrar killen i affären.
- Nej inte idag, säger jag. Jag kommer att komma tillbaka.
Jag berättar för honom att Peter vann förra året och att två av bidragen där på väggen är hans. Jag säger inte vad jag tänker, att de andra är chanslösa, inte lika bra, möjligen en bra blandning men inte mer.
Men alldeles varm blir jag när jag ser nummer 7 och nummer 10. Och kanske är det värmen och mänskligheten de utstrålar som gör dem så vackra. Visst, jag är partisk, för det är mina barn och min man som har tagit dem. Men de är bäst. Simply the best.
Lycklig stund.
3 kommentarer:
Och när får vi se här?
Please?
jag röstar på GÄSPET för det är väl samma blid som var i bloggen tidigare eller? Den vinner tror jag!!!
Ja, visst har jag visat dem, men kör dem i ett eget inlägg.
Skicka en kommentar