Barnen gungar som galningar här hemma. Tur är väl det för vi har av olika anledningar utvecklats till ett par hemkära typer som tycker att det är härligt att bara vara hemma, greja lite och ta det mest lugnt.
Peter arbetar med spaljén vid den nya uteplatsen och jag försöker lite smått med ett skrivprojekt som inte riktigt vill ta form. När vi sitter på altanen nämner jag förstås gång på gång allt jag skulle kunna göra i trädgården om det inte hade varit för tangentbordsknappandet, regnmolnen eller någon annat jag försöker komma på. Det hör liksom till hemmalunken.
Regnar det får man nämligen vara inne. Då kan man alltid hänga i gungstolen, vare sig det gäller att hitta ett passande ord eller ett skönt gung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar