Tjejen har

redan simultanförmåga!

Äta macka och hålla Tage på samma gång, det märks att hon är en tösa - som hon själv säger.

Summering och fotografering

När jag summerat dagen och grunnat lite på det där dagliga inlägget, druckit pepparmintste med snask, packat dagisväskorna, kört igång en tvättmaskin, lagt barn, röjt lite allmänt och småpratat med Peter har luften lite av gått ur en. Men en sak måste berättas.

När Peter kommit hem från jobbet gjorde jag ett försök att gå på vattengympa. Dessvärre var den inställd och jag simmade några längder istället. Plötsligt hörde jag musik från rummet med den 35-gradiga bassängen och fick se tre tanter gympa därinne, hakade på dem men blev så småningom färdig tidigare än planerat.

Därför hann jag till fotoaffären där bidragen till kommunens fototävling hänger maffigt över en hel vägg. Ett av bidragen är Tage som gäspar vid badplatsen, nio dagar gammal. Det andra är svartvitt, när Hilda målar min mage och Einar tittar på i mitten av bilden. De andra tio bidragen i tävlingen har inte en chans, tänker jag.
- Ska du inte rösta, undrar killen i affären.
- Nej inte idag, säger jag. Jag kommer att komma tillbaka.
Jag berättar för honom att Peter vann förra året och att två av bidragen där på väggen är hans. Jag säger inte vad jag tänker, att de andra är chanslösa, inte lika bra, möjligen en bra blandning men inte mer.

Men alldeles varm blir jag när jag ser nummer 7 och nummer 10. Och kanske är det värmen och mänskligheten de utstrålar som gör dem så vackra. Visst, jag är partisk, för det är mina barn och min man som har tagit dem. Men de är bäst. Simply the best.

Lycklig stund.

När han lämnat napparna

var han viss om att han hade några kvar hemma. Mycket riktigt, i fredags hittade han en högt uppe på en hylla. Genast fick vi göra i ordning ett kuvert och skicka den till kaninerna.

Barnen la ut brevet i vår egen brevlåda, för de var ganska säkra på att kaninerna skulle komma förbi och hämta nappen under natten.

När jag tänker på deras världsbild angående till exempel lisebergskaninerna, blir jag full i skratt som nästan övergår i gråt. Så oskyldiga, så godtrogna... måtte världen vara snäll mot dem.

Var och en roar sig

med sitt idag.

Peter på nya skogscykeln,

barnen i babygymmet

och vad jag gör är väl ganska uppenbart?

Blev inbjuden

till afternoontea-blogparty, men kan ha missat det redan eftersom jag känt mig mest som Askungen idag.

Amningsklänningen Dallas får bli min investering för detta festliga tillfälle. Och hur är det nu med sushi, får man eller får man inte äta det när man ammar? Det är min absoluta favvismat.

Vi har faktiskt ytterligare en anledning att fira idag. Peter har kommit med i kommunens fototävling i år igen, med två bidrag. Hurra!

Längtans milstolpe

Han längtade efter den här dagen, den store treåringen. Längtade med skräckblandad förtjusning.

När vi var på Liseberg i juni, någon gång strax innan Tage föddes, fick han syn på Nappomaten hos kaninerna, sa "där vill jag också lämna mina nappar!" Vi tyckte inte att det passade bra då, med ett syskon i antågande och ingen förberedelse. Men idag var det dags.

Hemma samlade vi ihop dem i en korg. Åh vad han tyckte det var härligt med den där korgen med hela botten täckt av färgglada nappisar.

Han skramlade och kastade och stoppade i munnen om vartannat hela förmiddagen, tog en tupplur i bilen in, en sista gång och sen, direkt efter farfarsbilarna tyckte han att det var dags. Överlämningen gick hur bra som helst och han var blyg snarare än ledsen. Min gamla elev i hatten var extra mån om honom, även om det inte syns på bilden.


Men ikväll har varit en kväll av längtan och förtvivlan, tills ögonen åkte igen 22:20. Det är inte utan att vi fasar för natten. Det är inte utan att man tvekar på att verkligen vänja Tage vid napp när man ser sorgen i Einars blick, saknaden, förlusten. Det är nästan så att till och med jag saknar napparna.

Men det är lite för tidigt att utvärdera än. Kanske är det bara jobbigt denna första kväll. Fast med Hilda satt det i 10 nätter. Skriken av saknad.

Tänk att livet redan måste vara hårt. Även för en mamma och pappa... Medkänsla och fasan inför natten är tunga som stenar i hjärttrakten.

Godnatt! Godnatt napparna.

En epok är till ända.

På tu man hand

Tage och jag svirade om på Marstrand igår med mina kollegor från skolan som hade kick-off här. Han skötte sig som en dröm och blev genast en favorit bland pedagogerna. Det innebar att jag kunde njuta mångfaldigt, speciellt av trerättersmiddagen jag blev bjuden på.

I morse fick jag dessutom välja kläder alldeles själv, utan Hildas hjälp eftersom hon sover hos farmor och farfar. En fin retro-bebis fick han bli i äkta 70-talssparkbrallor.

Syskonkärleken

blomstrar, men hur mycket än Hilda gullar, pratar, kramar och hjälper till med blöjbyten

så har Tage redan skaffat sig sin förste store idol.

Peter tror att det är för att Einar har så lagom distans, så Tage kan se bra. Jag tror mer att det är för att han har så mycket charm och rävar bakom öronen.

Främsta orsaken till att hela

den här dagen flutit på så perfekt är nog att Tage sov såväl under tandläkarbesöket som under vattengympapasset.

Och fast vi var hemma hos goa Annelie med familj på lunch tyckte barnen att biblioteket var det roligaste som hände idag. Peter tror att det beror på att vi bara var där högst en kvart.

Annars var badet onekligen en höjdare, inte minst för Tage. Finfina fläktarna i taket kan man förälska sig i! Lite spänning i tillvaron blev det också när Einar slängde sig i utan flytringen och sjönk mot botten, eller när Peter badade med bilnyckeln.

I luften

Var inte regnet helt oväntat idag? Vi hängde ut tvätt och åkte till stranden. Väl framme fick vi sitta i bilen och vänta tills ösregnet lagt sig och de flesta badgästerna försvunnit. Sedan kunde vi njuta näst intill allena på stranden. Det var desto härligare att bada då, sa de som provade. Synd bara att det inte fungerade på samma sätt med tvätten.

Annat i luften sista dagen innan allvaret börjar (Peters semester är slut):
- förbereda allt och våndas lite inför Einars tandläkarbesök imorgon med tre små barn
- kolla upp om det finns något passande vattengympapass så att man kan komma igång lite skonsamt
- måla naglarna, som en äkta home... eh förlåt house wife?

Om han inte fått energi av det här

så får jag väl klä av mig lika mycket som det förälskade paret som kanotisterna skrämde bort från en av öarna. He he he.

Energiskt?

Peter är på egen semester idag, havskajak med tältövernattning i Marstrandstrakten. En perfekt avslutning på semestern - att komma bort från allt, stänga av telefonen och kanske till och med hjärnan och bara vara nära naturen.

Perfekt för honom. Resten av familjen har haft det körigt. Mest mamman förstås. Blir det så här i höst får jag nog skaffa en nanny, fast är det som idag skulle det inte hjälpa. Barnen föredrar nämligen mamma HELA tiden fast alla vill hjälpa till och Tage skriker. På mamma lackar svetten. Tänker: hoppas verkligen Peter har det riktigt bra nu, så han får mycket energi över till sin familj.

Tage höll en jämnårig tjej i handen idag för första gången i sitt liv, söta sysslingen Saga. Fast det skiljer många år på mig och min kusin lyckades vi tajma in bebisar samma månad. Hur stor sannolikhet är det för en sån sak?

Förmodligen mer sannolikt än att Peter kommer hem fylld av energi efter tuff paddling. Suck.

Rrrrrr

Äntligen har hon lärt sig säga R på riktigt. Men bara när hon inte försöker och bara efter vokaler, som i ormar och korvar och morgon.

På köpet har vi fått dialektala förändringar. Någon sorts blandning av göteborgskt och fisförnämt och lite släpigt. Är det det här som är språkutveckling?

Tages dagliga

Prinsen fick sitt första bad idag, sent omsider.
Fast han är över fem veckor kändes det inte alls välbehövligt - dels eftersom han ganska nyligen tappade naveln och man inte ska bada dem innan enligt nya rekommendationerna från bb, dels för att han aldrig kräks utan bara luktar gott.

Därmed är den numera dagliga Tage-uppdateringen gjord här på nätet. Prinsen är ren helt enkelt.

Havsbad och 4-årskalas

stod på agendan idag.

Och 4-åringen var minst lika nöjd med paketen och firandet som att få hålla Tage en stund.

- Titta! sa Peters moster. Det är väl inte konstigt att han behövde ligga kvar i magen länge. Att bli så fin går väl inte i en handvändning.

Det är ett år sen nu

som vi gjorde det mörkhåriga impulsköpet.

Han är ungefär lika svår att hålla från matbordet, lika gosig och lika vänskaplig med Sune.

Har fått gjort

en hel del roliga måsten idag:

- letat fram bidrag till kommunens fototävling
- bokat dop
- plockat blåbär (och gjort paj för 10:e gången eller nåt den här säsongen)

och framför allt

- börjat träna lite smått!!

Det var familjegympa i parken med Friskis och svettis, och sen vuxengympa direkt efter. Jag var bara med på en liten del. Väckte muskler som sovit en alltför lång period. Fick lite mersmak. Väntar in träningsvärken först bara.

Förevigade avtryck

Tre par fötter av varierande storlek förevigades idag. Två par stora små händer gick nästan inte att se någon skillnad på i tryck förutom att storasyster spretade mer med ena tummen.

Nu torkar vackra vita mönster på papper i olika färger. Snart minner de om förfluten tid. En tid då åtminstone den minste var ofattbart liten om fötterna. Bäst att ge dem en puss medans man kan.

Knodden är 4

kg tung nu. Hurra! säger hela familjen.

Och så kan man inte låta bli att börja leta bland gamla bvc-journaler för en liten jämförelse. Vid fem veckors ålder var Einar 20 gram från 5 kg. Hilda vägde 3,3 kg.

Egentligen bekräftar det bara vetskapen om att han är den perfekta bebisen. Även i detta avseende.

Tältsemester

Fyra barn och två pappor åkte iväg till en egen strand igår eftermiddag med båt.

Lite synd tyckte barnen det var om Tage som inte fick följa med, och om mamman som skulle behöva sova ensam.

Fast de glömde det ganska snabbt när motorn gav båten bra fart och de kom fram till finaste stället med gunga i ett rep, grillplats och vackra hästar som gick och betade.

Strålande glada kom barnen och pappan hem idag, lagom till elvakaffet. Det blev filmvisning till fikat, så att jag också kunde uppleva lite av tältandet - utan varken jobb eller ont i kroppen av för hårda liggunderlag. Hög mysfaktor!

Idé till reportage

Sedan vi kom hem från lilla semestern igår kväll går jag i skrivartankar igen. Det var ett tag sen sist, så det känns... välkommet på något sätt.

Kanske vill någon familjelivs- eller föräldratidning köpa ett reportage om hur det är att resa med tre barn, varav en spädis? Kanske med lite små incidenter i stil med punkterat barnvagnsdäck? Eller amning i bärsele i ösregnigt Ullared? Kanske en skildrande jämförelse av olika boenden?

Om skoskav och plåsterjakt i Ystad?

Om glassen på glassbåten i Åhus?

Om sommarstaden Varberg?

Jag tror jag ger det en chans.

Vi checkade in

här sista natten på semestern.

Det finns liksom ingen tid för bloggen då.

Att bo på semestern

En genuint lantlig upplevelse var vandrarhemmet i Glemmingebro som vi lämnade i tisdags. Alla rum hade olika namn, det blomstrade och grönskade i trädgården intill kyrkan och i bakgrunden syntes Österlens mjukt böljande landskap.

Frukosten dukades fram på bord med vita dukar och mormors porslin med olika assietter och koppar till alla. En uppsjö av traktens delikatesser fanns att tillgå; äppeljuice och blåbärssylt från Kivik, fårost, brieost och mögelost, stenugnsbakat bröd från närliggande bageriet.
Fem personer (visserligen tre barn under fem år) fick betala 1140:- för två nätter inklusive frukost. Det är vad vi kallar prisvärt.

I Åhus bodde vi desto mindre prisvärt. Förutom läget direkt på stranden var det så illa att vi bokade in oss på lyxhotell för att få ett bra avslut och ett härligt dygn i Varberg istället för att åka hem.

Sista natten trivdes barnen så här bra:



Och jag har då aldrig sovit i en skönare säng. Inte ens min egen.

Nu åker vi hem nöjda med vetskapen om att vi återvänder både till Halland och Skåne. Antagligen redan nästa sommar. Om inte förr.

Grattis Tage!

på 1-månadsdagen och namnsdagen!

Bärsjalen är inte så dum ändå, även om det mest är pappan som är riktigt entusiastisk.

Fantastiska stenar

En del spänning blir det förstås i Wallanderland, när den ena utflykten avlöser den andra för att få ut mesta möjliga av Österlensvistelsen.

Dagens höjdpunkt var förmodligen det vi började dagen med, otroligt vackra Ales stenar i Kåseberga.

Åh neej! Myror!
Även om den stora ringformade lämningen imponerade föga på barnen trivdes de i naturen och suktade efter de många små stenarna nere på stranden.

Einar ville gå tillbaka till stenarna för att han inte sett klart och jag kämpade med vagnen under tiden han upprepade "hade ju inte sett färdigt på stenarna". När vi till slut var framme vid den mäktiga stenringen sa han samma sak ytterligare en gång och jag svarade "TITTA NU DÅ!". Men döm om min förvåning, pojken menade förstås de små stenarna nedanför. Vi gick ner i hamnen och köpte mat efter det. Välbehövligt.

Roligt i Ödåkra

var det för både stora och små. Och nästan ett dygn blev det.

God mat, såpbubbelblåsning, promenad med lekplatsbesök och montering av nya barnvagnsdäcket ingick. Efter viss inspiration funderar Peter numera både på ny cykel och nytt cykelförråd.

Nu åker vi vidare mot Glemmingebro öster om Ystad. Vi har valt en landsväg över den skånska slätten för att slippa motorväg och få lite sightseeing. Kanske en chansning med barnen - eller en bättre möjlighet att ta en fin paus längs vägen.