onsdag 5 september 2012

Någonstans börjar jag återgå

till den normala människan.

Den som inte är uppe till 1 varje natt och klarar sig galant på 5 timmars sömn till övervägande del mätt i hur sammanhängande den är.

Den som inte måste micra kaffe.

Eller den som inte måste böja sig ner för att torka av badrumsgolvet samtidigt som hen borstar sina egna och ett antal barns tänder sittandes på toaletten som hen för övrigt inte hunnit gå på sedan i morse.

Den som inte är ständigt viktminskande för hen aldrig hinner äta upp sin portion, om hen ens får en portion.

Och den som kan sätta sig ner och läsa en stund ett par gånger per dag och prata till punkt i telefon ibland.

Hej, gamla vän. Det är ju så här det är att inte ha barn under två år.

Inga kommentarer: